Day One

Vi hade det bra idag. Många bloggläsare dök upp och jag tagit er i hand och presenterat mig IRL, som sägs, om det inte vore för chocken varenda gång. Läser någon den här skiten och regelbundet? Oh Lord. Kom igen imorgon, jag saknar er redan? Men inte som jag saknar Siri.

Såhär är det: Jag och Siri står varandra så pass nära och jag har aldrig tidigare jobbat med Extreme Food utan henne att jag inte kan låta bli att undra var hon är och det varannan minut av mitt liv. Ungefär, men inte riktigt. Jag saknar henne för att vi typ sitter ihop och så är det bara. Förresten Siri, om du läser det här, vilket jag strängt(?) antar att du gör, så frågade Svante efter dig. Han råkade sitta på Dubliner när jag var där efter avklarad dag med gubbarna. Det är där vi har vår after work. Längtar du inte hem? Eller ja, hit?

Polski polski eller Mikolaj var och tog ett kort eller fler på oss idag. Här är en och jag, som trots allt är flicka och i nte vill visa bilder på mig när det inte tydligt syns att jag har större tuttar än jag har och jag har sängkammarblick(...), bjuder på denna hyffsat pigga tjej med gubbar.

G Ö T E B O R G S K A L A S E T !

Trött, men vaken. Behöver kaffe, behöver mat, behöver peta i mig lite vitaminer, behöver egentligen sova, men nej! Vi ses på Göteborgskalaset och jag ser fram emot det! Heders! Dock har vi en del att fixa med idag innan vi drar igång. Därav är vi vakna denna tidiga timma. Nu har nog Mick duschat färdigt. Då kan vi åka.

Nu börjar det...

Tack på förhand!

Och sluta inte kommentera bloggen i samtal med Mick, men gör det även här så har jag något att göra när jag sitter hemma i Stockholm och ruttnar... Mm.

I wonder what Billy the Kid would have said

Hänger i butiken, jag. Och väljer såser, men bara två till nästa container från andra sidan. Omöjligt, tänkte jag. Omöjligt att välja och att välja något bra som gubbarna inte redan valt. Det visade sig inte innebära några större svårigheter. Det var snarare som en uppenbarelse, en uppenbar uppenbarelse. Billy the Kid Bite the Bullet Hot Sauce och Billy the Kid Six Shooter Hot Sauce.

Er som inte känner till Billy the Kid, råder jag att googla. Den så kallade Vilda Västerns kanske topp ett outlaw. Jag är lite lycklig nu, men tro för den sakens skull inte att jag slutat sakna Siri!

Äntligen måndag och kanske sista kapitlet om Arvika

Sitter hos Mick och såsar. Vi åker väl till butiken snart. Jag vaknade tio i åtta och sedan dess har jag väl mest duschat, klätt på mig och tyckt att Facebook kunde vara liiite mer roande, med tanke på hypen. Jävla morgon och Mick sov en timma längre han. Nu är han i alla fall vaken och sitter i sitt rum och tittar på TV eller fan vet vad. Morgontrött verkar han vara och jag är motsatsen. Sällan annars är jag motsatsen, men idag och det trots att inget roligt väntar mig. Eller jag ska väl säga hej till Johan också. Trots allt är jag ju i Göteborg.

Siri?

Hoppas vi har en bil när vi anländer butiken och både jag och Mick är sugna på att se var det är vi ska stå egentligen. Det ryktas om en bra plats och kul är väl det, men idag ska det regna.

Förresten, det där inlägget jag lovade er om sista dagen på Arvika och som jag inte skrev... Vad blir det av det? Det finns inte så mycket att säga. Jag fyllde år. Det var trevligt och mången norrman sjöng för mig. På norska. Ja, tänka sig?! Mjölkpojkarna dikterade ihop någonting, men jag tror det var något de gjort förr och så... jag vet inte. Det var en bra dag. Samma Marcus, Ekke och Gagge kom förbi och nog hoppas vi åtminstone se någon av dem på Göteborgskalaset också.

Den heltokiga bruden som absolut skulle ta mitt liv började med att skrika på Siri och Mick om att vi har ihjäl kängurur. Det har vi inte. Vi tillagar bara redan döda kängurur, men vi sponsrar ju det hela. Ja, onekligen. Vi är inte grönsaksätare först och främst. Ingen av oss.

Mick önskade bara att denna donna skulle läsa på lite om kängurun i Australien... eller lite och lite, läsa någonting alls innan hon kom och attackerade oss. Hon gav sig inte utan fortsatte att skrika och kunder som hade handlat och ville smaka på såser gick istället och kunder som stod i kö gick dem också. Knappast tror jag dem ha låtit sig övertalas av denna unga kvinna, men något störde dem så otroligt och mig med. Jag blir sällan arg. Det kan Siri intyga...

Medan Siri sprang efter en vakt och inte vilken vakt som helst utan första bästa, som för övrigt inte var vilken vakt som helst heller. Han var en god vakt med god aptit och god smak. Under tiden Siri var borta lämnade jag köket och gick runt disken för att be den galna veggiebruden att gå sin väg, men hon gick inte. Nej, hon sa "Jaha och hur gammal är du? 17-årig pojke eller vad fan du nu är!" och vände sig till Mick igen. Ursäkta? Så jag rörde hennes arm sådär lätt som bara jag kan och bara för att få hennes uppmärksamhet. Jag ville väl höra att jag var 17 år igen. Pojke behöver det inte tjatas om för det hör jag ändå, men kära någon? Säg att jag ser ut att vara yngre än jag är för det är viktigt för mig! Eller?

Ja, "Ursäkta?" sa jag, men det var också allt innan hon flög på mig med långa naglar och strypgrepp. Jag fick inte döda henne för någon och vilka det var som drog mig därifrån har jag ingen aning om. Johan försökte ta en genväg från köket ut, men det gick inte riktigt som han önskade och han fick gå runt som alla andra dödliga. "Du rör inte min personal" sa han till henne. Vilken gullig kille. Hon kallade honom typ 25 år. Det var det enda han gillade med henne.

Vakten kom och forslade bort den unga kvinnan och Siri undrade inte varför jag var så arg utan tyckte nog snarare att jag överreagerade eller så var det jag som tyckte att hon var dum i huvudet och inte en riktig kompis som inte brydde sig mer, men så visste hon ju inte heller om vad som inträffat. Det kom jag på och lät bli att berätta det, men jävlar vad arg jag var. Så att jag skakade. Det är inget att skryta om och jag skulle helst låta bli att skriva om det, men jag ska inte fara med osanning och jag ska inte utelämna viktiga detaljer.

Hon kom förstås tillbaka och ställde sig för att skrika på Daniel som snart höll på att bli galen... eller något. Jag stod i köket och höll masken, tänkte på vilken bra födelsedag det var. Det var det verkligen, men inte just då. Nej, inte nödvändigtvis just då.

Daniel frågade om numret till vakterna och jag sa att det inte behövdes, att jag redan var på väg att hämta en eller vad jag kunde hitta. Hittade samma vakt! På första försöket. Han frågade mig om det var samma tjej som tidigare och om hon bara stod och skrek och jag berättade att hon hoppat på mig för det där med sanningsgrejen, ni vet... Vad skulle jag göra? "Ingen" sa han, "Ingen rör min kock". Så kastade han ut henne och klippte hennes band och fick baby backs för besväret.

Jag gick inte och lade mig den natten, men när jag kom hem på söndagen. Siri åkte till Dalarna och hur det gick för gubbarna kan Mick berätta.

Dan före dan före Göteborgskalaset

Nu ligger jag nedbäddad på en halvmeter hög luftmadrass som inte lär vara detsamma imorgon. Med en filt som kudde, men ett riktigt täcke. Ja, för en gångs skull.

Mötte Mick på stationen strax innan åtta för att mitt tåg var försenat. Ja, förstås. Vantrivdes på det där tåget och det kan absolut ha att göra med den bristande kvalitén på mina nya hörlurar, på det lilla stackars barnet som skrek hela vägen, på alla fyllon som åkte hem från Stockholm och stadens festivalutbud, det kan bero på personen jag satt mitt emot och personen jag satt bredvid, men det kan också ha att göra med - ja, för det kommer mera - att jag var på lokalpuben igår, fick öl för att vara med på 5-kampen och därtill drack än mer och än mer. Det var som en dröm, vill jag lova.

Mick och jag drack en, två, tre, fyra öl på Pullman på station. Jag drack Brooklyn Brown Ale och Brooklyn Lager för att det är två välsmakande öler. Det finns godare, jo, absolut och det finns sämre öler i världen, sanna mina ord. Sällskap fick vi av Anders, Pärlan och Fredrik. Vilka Pärlan och Fredrik är gör väl detsamma när allt kommer omkring, men Anders känner ni nog till med tanke på att han ändå är en av gubbarna på Extreme Food. Han kände nog inte till sig själv ikväll... efter Häckens förlust, för han är ju IFK:are. Glad kille förstås, javisst, men åh, han såg trött ut och det sa han att han var också. Ja, ja.

Siri saknar jag utav bara helvete. Det är inte klokt vad tomt det är utan henne och inte bara av den anledningen att jag är här i Göteborg, var jag annars ytterst sällan befinner mig utan henne någonstans i andrummet. Det är ensamt för om själsfränder existerar så är hon min.

Göteborgskalaset på gång alltså, börjar tisdag. Förhoppningsvis går det som önskat. Ja och vi ses där. Det förväntar jag mig helt enkelt. Mick hälsar att han går och lägger sig. Tidig första kväll i Göteborg den här gången. Skönt. Som en dröm. Blah, blah.

Bacon

Alla som vet vet redan, men för er som inte gör det är detta inlägg. För en timma sedan precis fick jag mail av Johan. Ja, precis som alla andra som är medlemmar i Extreme Food's grupp på Facebook.

"Då var kontraktet signat och skickat och inom kort så kommer vi bli J&D Food Sweden! Så Baconnaise, Baconsalt, BaconPopcorn & Bacon Ranch skall spridas över hela Sverige.

Har ni butik eller känner nån som har som skulle vara intresserad å ha dom här godingarna så ska dom ta kontakt me vår fläskiga Bacongubbe Johan.

Fan va gött!"

Och ja, sista dagen om Arvikafestivalen skall dokumenteras, men jag har verkligen abnorma problem med att skilja dagarna åt. Att jag blev påhoppad av en vegan minns jag dock och definitivt och om det skall ni få läsa. Ja, okej. Jag kan till och med lova att jag publicerar något om det redan imorgon! Så har jag ett mål, jag också.

Johan är inte särskilt fläskig...