måndag 13 juni 2011

Sweden Rock: Ankomsten

Uppenbarligen ringde folk varandra under Sweden Rock, för jag fann det omöjligt att koppla upp mig och uppdatera bloggen om hur det gick för oss och vad som skedde. Egentligen hade jag väl heller inte tid att göra det och efter att festivalområdet stängde om kvällarna hade jag nog heller ingen ork. Vad jag minns i alla fall. Fortfarande är inte bara jag, utan i alla fall Mick zombifierad. Johan, Marie och Daniel har jag inte språkat med ännu sedan igår när vi skildes åt.

Mick flög upp runt jag vet inte när i morse efter ett samtal om en leverans som anlänt butiken på Ingenjörsgatan 5. Han meddelade mig att vi sovit förbi den bokade tvättiden och att han var tvungen att hoppa in i en taxi pronto för att några pallar stod obevakade utanför Extreme Food. Jag sov till cirkus femtonhundra.

Onsdagen, då jag och Daniel tillsammans med en del musikfascister anlände Sweden Rock satt vi, som nämnt i Stockholm lounge (den bytte tydligen namn några gånger under festivalens gång sedan, men det var inget som påverkade varken mig eller Daniel särskilt om alls) och drack öl nästintill inpå småtimmarna. Daniel praktiskt taget tvingade mig i säng (på en luftmadrass i Pers tält). Pelles, Daniel, Niklas och Krille höll låda ett tag till. Johan och Tommy sov för länge sedan. Några timmar senare kom Per för att sova på marken bredvid madrassen som inte gick att flytta, så denne man försökte likt en desperat apunge klänga sig fast vid mig för att inte glida av den decimeter utrymme som fanns tillgänglig på madrassen. Jag är inte stor, men det var inte madrassen heller. Efter ett tag gav han upp och gick därifrån.

På morgonen blev jag uppjagad med "Nu fan får du gå upp så jag kan få sova något!" och jag gick upp, kissade, borstade tänderna, rökte någon Pelles cigg och tog min väska och Daniel, som tog sin väska, och promenixade in på festivalområdet och letade rätt på Extreme Food-tältet. Funnet.

Vi plockade ut grillar och byggde ett bord och satte oss sedan för att slappa i solen. Något senare, snarare två än en timma, som sagt, dök Johan, Mick och Marie upp i lastbil hyrd av Statoil och så började det. Mitt minne är lite... ingenting att räkna med vad gäller tid, men plats och vad som skett ska jag minnas i alla fall något av. Ja, plats definitivt, vi flyttade oss sällan från tältplatsen.

Onsdagen var bara något av en försmaksdag på Sweden Rock. 4000 personer ska ha varit inne på området utöver alla arbetande, gissar jag. Vi hade något att göra nästan hela tiden och jag stod i köket med Marie och njöt av livet, grillade och gillade läget. Sen vet jag inte mycket mer av just den dagen, men nog fick vi oss en öl eller två framåt kvällskvisten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar