Mer dödssås åt folket

Här om veckan (jag borde kanske ha postat det här inlägget tidigare) var jag och Siri ute och gjorde stan. Jag hade glömt min Shot To Hell i hennes väska när vi reste från Göteborg senast och fick tillbaka den då. Onsdag förra veckan skulle jag tippa att det var. Vi satt på en sunkig snabbmatsrestaurang vid Slussen och hamnade i ett samtal med några dalmaser. Mycket trevliga, eller? Till en början var det ganska motsatsen till trevliga. Dryga rent ut sagt och jag vet inte varför de envisades med att prata med oss och samtidigt låtsades att de inte ville göra det. Aja.

Den ena jobbade som kock av något fabulöst slag och undrade vad vi arbetade med, varpå vi började göra reklam för Extreme Food som vanligt. Per automatik. Jag har fortfarande gott samvete för att jag älskar Extreme Food. Vi plockade fram Shot To Hell. Han ville smaka. Han vågade absolut, sa han. En dum en trodde han var på jobbet fortfarande och bjöd på dödssås. Kort därefter fick jag punga ut 16kr för en mjölk för att stilla mitt plötsligt dåliga samvete.

Senare på Skeppsbar hände ungefär detsamma när en herre artigt frågade ut Siri och mig om vårt jobb. Han smakade såsen och plötsligt som det var vek sig benen på honom och för att inte fara i backen fick han hålla i sig i barstolen. Det var en ren fröjd för ögat, vill jag lova!

Jag bjöd även min kära mor på den efter ett smärre gräl vi haft. Hon är tyvärr lika cool som jag... så det var inte det minsta roligt.