Jag sov nästan ut, vaknade, traskade till duscharna och därefter till Extreme Food-tältet. Siri låg och sov i en av våra strandstolar. Ja, ibland tänker då gubbarna på allt. Hon hade inte lärt sig något om grytor, såser och riskokning och inte verkade det bekymra varken henne eller Mick. "Då hade hon ju kunnat få sova ordentligt istället" sa jag. "Nej, men hon har varit med och startat upp för idag". Äh. Det där klarar de av själva och enda syftet med att Siri skulle upp samma tid som de var ju för att lära sig saker som bara Mick kan. Vad de än må säga om saken så är det jag som har rätt, tycker jag.
Så jag grillade lite känguruburgare och målade ribs eller något och höll hårt i min grillpinne, för det är, sanna mina ord, en riktigt bra pinne. Pinnelius fick min strax heta och så döpte Johan och jag grillarna till Alexis, Adolf och Perry.
Dagen rullade förmodligen på som vanligt, mitt minne är lite påverkat från de här kvällarna. Gratis kaffe och halva priset på milkshake fick vi i alla fall av några bedårande pojkar i Mjölk-tältet bredvid Krubb-A-Dub. Siri gillar milkshake. Vi utbytte tjänster egentligen, eller födoämnen och det är lite vad vi sysslar med när vi åker ut på sådana här äventyr.
Och just det! Det har varit snack om att vi nästa år åker på en tre månader lång turné med bland annat festivaler och marknader inräknat och det är ju också därför jag och Siri måste lära oss allt, absolut allt, för att Johan och Mick ska kunna lämna oss, skicka iväg oss med eget crew när vi behöver infinna oss på två tillställningar samtidigt. Siri och jag drömmer om det här, vi har visioner. Nästa år hoppas vi ha vår egen vagn, för att slippa ha öppet dygnet runt, på lilla campingen och således ska ingen sakna oss. Ingen!
Det är lite som med butiken i Stockholm som det finns drömmar om och planer på, men knappt märkbara. Herregud. Vi vill ju ha den nu, vi är så taggade att överhuvudet Mick inte kan föreställa sig det. Inte prio nummer ett i Micks värld och det är väl begripligt att han vill ordna med den butik han redan har först, men det går ju så långsam att bygga ut den där jävla butiken och hade de satt mig och Siri på att göra det hade det varit klart för länge sedan. Sådana är vi. Sådana är de. Typiskt!!!
Hur som, vi frågade Marcus om han skulle kunna tänka sig att ingå i vårt team nästa år och det sa han väl inte direkt att han kunde, men när Siri frågade om han kunde grilla sa han att han kunde lära sig och det tar i alla fall Siri och jag som ett ja. Vi frågade Ekke också, men var för lat, sa han. Tråkigt, sa vi.
Dagen och kvällen började närma sig min födelsedag, men alla hade redan sagt grattis i förskott fastän jag berättat för dem att det faktiskt inte är särskilt lyckosamt. Så rätt som det var fyllde jag år och fick en kram av Siri, ett paket cigg av Anders, två öl av Mick och en gratulationsvisa av hela gruppen. Ja, där satt jag och njöt och någon timma därpå lämnade jag det välpreppade köket för öl i öltältet! Där kombinerade mjölk-pojkarna en liten trudelutt som säkert var någon annans från början. De kallade mig liten och rar och go och jag tror jag låtsades någon sekund att jag tänkte döda dem, men det tänkte jag aldrig!
Just det. Jimmy var där också. En pojke som värvat Siri och hennes väninna Sara till UNF. Värd att nämnas, absolut. Han skjutsade ju mig till Stockholm två dagar därpå!
Vi stängde ner, traskade till campingen och gick på ölräd, men en helt hopplös sådan. Ja, utan ett enda fynd förutom någon killes sista vita vin som fick mig att må som en dröm dagen efter, eller?
Så jag grillade lite känguruburgare och målade ribs eller något och höll hårt i min grillpinne, för det är, sanna mina ord, en riktigt bra pinne. Pinnelius fick min strax heta och så döpte Johan och jag grillarna till Alexis, Adolf och Perry.
Dagen rullade förmodligen på som vanligt, mitt minne är lite påverkat från de här kvällarna. Gratis kaffe och halva priset på milkshake fick vi i alla fall av några bedårande pojkar i Mjölk-tältet bredvid Krubb-A-Dub. Siri gillar milkshake. Vi utbytte tjänster egentligen, eller födoämnen och det är lite vad vi sysslar med när vi åker ut på sådana här äventyr.
Och just det! Det har varit snack om att vi nästa år åker på en tre månader lång turné med bland annat festivaler och marknader inräknat och det är ju också därför jag och Siri måste lära oss allt, absolut allt, för att Johan och Mick ska kunna lämna oss, skicka iväg oss med eget crew när vi behöver infinna oss på två tillställningar samtidigt. Siri och jag drömmer om det här, vi har visioner. Nästa år hoppas vi ha vår egen vagn, för att slippa ha öppet dygnet runt, på lilla campingen och således ska ingen sakna oss. Ingen!
Det är lite som med butiken i Stockholm som det finns drömmar om och planer på, men knappt märkbara. Herregud. Vi vill ju ha den nu, vi är så taggade att överhuvudet Mick inte kan föreställa sig det. Inte prio nummer ett i Micks värld och det är väl begripligt att han vill ordna med den butik han redan har först, men det går ju så långsam att bygga ut den där jävla butiken och hade de satt mig och Siri på att göra det hade det varit klart för länge sedan. Sådana är vi. Sådana är de. Typiskt!!!
Hur som, vi frågade Marcus om han skulle kunna tänka sig att ingå i vårt team nästa år och det sa han väl inte direkt att han kunde, men när Siri frågade om han kunde grilla sa han att han kunde lära sig och det tar i alla fall Siri och jag som ett ja. Vi frågade Ekke också, men var för lat, sa han. Tråkigt, sa vi.
Dagen och kvällen började närma sig min födelsedag, men alla hade redan sagt grattis i förskott fastän jag berättat för dem att det faktiskt inte är särskilt lyckosamt. Så rätt som det var fyllde jag år och fick en kram av Siri, ett paket cigg av Anders, två öl av Mick och en gratulationsvisa av hela gruppen. Ja, där satt jag och njöt och någon timma därpå lämnade jag det välpreppade köket för öl i öltältet! Där kombinerade mjölk-pojkarna en liten trudelutt som säkert var någon annans från början. De kallade mig liten och rar och go och jag tror jag låtsades någon sekund att jag tänkte döda dem, men det tänkte jag aldrig!
Just det. Jimmy var där också. En pojke som värvat Siri och hennes väninna Sara till UNF. Värd att nämnas, absolut. Han skjutsade ju mig till Stockholm två dagar därpå!
Vi stängde ner, traskade till campingen och gick på ölräd, men en helt hopplös sådan. Ja, utan ett enda fynd förutom någon killes sista vita vin som fick mig att må som en dröm dagen efter, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar