tisdag 20 juli 2010

Brist på vatten och således en jävla massa inte såld mat

På morgonen runt när som helst vaknade jag och frös likt fan vet vad. Ja, det är klart att vi inte hade med oss sovsäckar och sådant trams, eller ens en madress. Vi sov på en Djurgårdsfilt som jag ansåg vara det bästa alternativet till filtar att ta med eftersom det inte rörde mig ryggen om den förstördes eller försvann. Snarare skulle jag bli lättad och se det lite som en gåva.

"Siri, jag fryser" sa jag, men hon svarade inte. Hon satte sig upp, plockade kläder ur sin väska och lade dem över mig innan hon lade sig ner och höll om mig. För Siri är en riktig kompis.

Åtta var det upp och hoppa, köpa frukost på Statoil och duscha med funktionärer i ett omklädningsrum till en ishall. Sunkigt, jävligt, kläder på och så promenixade vi in på området och till vårt tillhåll, där gubbarna stod och grämde sig över att vi ännu inte fått något vatten. Vi ordnade med det sista och, klockan slog tolv, insläppet var försenat och "vad bra," tänkte vi "för vi har inget vatten". Så småningom trillade folk i alla fall in, men inte förrän runt 17-tiden kom någon och ordnade med vatten till oss.

Under tiden hade Siri och jag blivit mer eller mindre tokiga, bråkat med alla och blivit än mer frustrerande när vårt eviga tjat och bråk inte ledde någon vart. Dessutom hade vi bestämt oss för att älska Krubb-A-Dub, det enda mattältet där vi stod förutom vi. De hade inte heller vatten och kunde således inte börja sälja mat, eftersom det inte uppfyller hälsovårdsmyndighetens krav och de således riskerar förlora sitt tillstånd att sälja mat alls. Vi sålde inte heller något annat än läsk och syrsor i paket.

Efter några timmar kom hälsovårdsdamen förbi och tillät oss sälja ribbor och grytor, men inga exotiska maträtter som känguruburgare eller jamaicanska jerkspett förrän vi fått rinnande vatten. Vi blev alldeles till oss, men upptäckte snart att det inte var många som ville äta annat än just den där burgaren.

Krubb-A-Dub hade kunnat vara konkurrenter, absolut, men de serverade vegansk och vegetarisk mat. Alla vegetarianer och veganer som traskade förbi skickade vi till Krubb-A-Dub och tvärtom fast med köttätare.

Aja, vatten runt fem. Jag stod i köket och kvällen var helt okej. Jag svor på att inte lämna köket förrän jag kunde det exemplariskt, men snart hade jag tröttnat på den där skiten och ville stå i fronten med Siri och kränga mat. Det var då Johan sa till mig att jag skulle stå kvar i köket resten av Arvikafestivalen så jag passade på att tycka en aning synd om mig själv, men mest om dem eftersom jag och Siri kränger käk som ingen annan när vi är tillsammans.

När klockan började närma sig stängning och alla lämnade området insåg jag att jag inte ville ha med fronten att göra längre. I köket kan man preppa så att det finns gott om allt och när det kommer en liten rush sedan kan man stå och se på när fronten jobbar. Johan och jag hade det bra vid grillarna, vi hade makten för en köksmästare bestämmer alltid.

Många dök upp under kvällen och påstod sig sakna oss från Lilla campingen där Extreme Food stod förra året. Några som beställt åtminstone ett par gånger från hemsidan kom också dit och ville säga hej till Mick och säkert till oss också, men det var kanske inte fullt så viktigt. Ekke var en av dem och på honom ska det komma bilder för ingen har så tjusiga hängen i sina töjningar som Ekke och därtill är han en av dem som inte drar sig från att smaka på såser och låta bli att be om mjölk därefter. Några fler sådana älskvärda kunder finns det emellertid, men inte många.

En Marcus dök även upp och Mick frågade om jag kände igen honom eftersom han spenderat mycket tid vid tältet på Lilla förra året, liksom jag och Siri gjort, men jag vet inte. Kanske. Han var lite full, men bra och Siri och jag började överväga att värva honom till vårt crew om vi nu ska ut på egna Extreme Food äventyr nästa sommar. Utan Johan, Mick och Anders. Säkert är det därför jag fick stå i köket, för att de skulle slippa oroa sig över att jag inte klarade det. Efter bara en dag pratade Mick om att degradera Johan och även om det var tomt prat för min skull så tog jag åt mig så gott jag kunde och kallades snart Maya, köksmästar'n eller kängurudräpar'n. Helt okej enligt min mening.

Dagen därpå skulle Siri få lära sig gryt-, ris- och såsprepp så hon skulle få kliva upp 9 medan jag, min tursamma jävel, fick sovmorgon till 11! Som en dröm, va?

Säkerligen har jag glömt att skriva om en del viktigheter, men faktum är att jag kan inte, INTE minnas allt för även jag var mer eller mindre drucken! OK?!

1 kommentar:

  1. Andhra style chicken recipes are well known for taste and spicy of different kind! you don't get this kind of food taste with any style recipes.

    SvaraRadera