Äntligen måndag och kanske sista kapitlet om Arvika

Sitter hos Mick och såsar. Vi åker väl till butiken snart. Jag vaknade tio i åtta och sedan dess har jag väl mest duschat, klätt på mig och tyckt att Facebook kunde vara liiite mer roande, med tanke på hypen. Jävla morgon och Mick sov en timma längre han. Nu är han i alla fall vaken och sitter i sitt rum och tittar på TV eller fan vet vad. Morgontrött verkar han vara och jag är motsatsen. Sällan annars är jag motsatsen, men idag och det trots att inget roligt väntar mig. Eller jag ska väl säga hej till Johan också. Trots allt är jag ju i Göteborg.

Siri?

Hoppas vi har en bil när vi anländer butiken och både jag och Mick är sugna på att se var det är vi ska stå egentligen. Det ryktas om en bra plats och kul är väl det, men idag ska det regna.

Förresten, det där inlägget jag lovade er om sista dagen på Arvika och som jag inte skrev... Vad blir det av det? Det finns inte så mycket att säga. Jag fyllde år. Det var trevligt och mången norrman sjöng för mig. På norska. Ja, tänka sig?! Mjölkpojkarna dikterade ihop någonting, men jag tror det var något de gjort förr och så... jag vet inte. Det var en bra dag. Samma Marcus, Ekke och Gagge kom förbi och nog hoppas vi åtminstone se någon av dem på Göteborgskalaset också.

Den heltokiga bruden som absolut skulle ta mitt liv började med att skrika på Siri och Mick om att vi har ihjäl kängurur. Det har vi inte. Vi tillagar bara redan döda kängurur, men vi sponsrar ju det hela. Ja, onekligen. Vi är inte grönsaksätare först och främst. Ingen av oss.

Mick önskade bara att denna donna skulle läsa på lite om kängurun i Australien... eller lite och lite, läsa någonting alls innan hon kom och attackerade oss. Hon gav sig inte utan fortsatte att skrika och kunder som hade handlat och ville smaka på såser gick istället och kunder som stod i kö gick dem också. Knappast tror jag dem ha låtit sig övertalas av denna unga kvinna, men något störde dem så otroligt och mig med. Jag blir sällan arg. Det kan Siri intyga...

Medan Siri sprang efter en vakt och inte vilken vakt som helst utan första bästa, som för övrigt inte var vilken vakt som helst heller. Han var en god vakt med god aptit och god smak. Under tiden Siri var borta lämnade jag köket och gick runt disken för att be den galna veggiebruden att gå sin väg, men hon gick inte. Nej, hon sa "Jaha och hur gammal är du? 17-årig pojke eller vad fan du nu är!" och vände sig till Mick igen. Ursäkta? Så jag rörde hennes arm sådär lätt som bara jag kan och bara för att få hennes uppmärksamhet. Jag ville väl höra att jag var 17 år igen. Pojke behöver det inte tjatas om för det hör jag ändå, men kära någon? Säg att jag ser ut att vara yngre än jag är för det är viktigt för mig! Eller?

Ja, "Ursäkta?" sa jag, men det var också allt innan hon flög på mig med långa naglar och strypgrepp. Jag fick inte döda henne för någon och vilka det var som drog mig därifrån har jag ingen aning om. Johan försökte ta en genväg från köket ut, men det gick inte riktigt som han önskade och han fick gå runt som alla andra dödliga. "Du rör inte min personal" sa han till henne. Vilken gullig kille. Hon kallade honom typ 25 år. Det var det enda han gillade med henne.

Vakten kom och forslade bort den unga kvinnan och Siri undrade inte varför jag var så arg utan tyckte nog snarare att jag överreagerade eller så var det jag som tyckte att hon var dum i huvudet och inte en riktig kompis som inte brydde sig mer, men så visste hon ju inte heller om vad som inträffat. Det kom jag på och lät bli att berätta det, men jävlar vad arg jag var. Så att jag skakade. Det är inget att skryta om och jag skulle helst låta bli att skriva om det, men jag ska inte fara med osanning och jag ska inte utelämna viktiga detaljer.

Hon kom förstås tillbaka och ställde sig för att skrika på Daniel som snart höll på att bli galen... eller något. Jag stod i köket och höll masken, tänkte på vilken bra födelsedag det var. Det var det verkligen, men inte just då. Nej, inte nödvändigtvis just då.

Daniel frågade om numret till vakterna och jag sa att det inte behövdes, att jag redan var på väg att hämta en eller vad jag kunde hitta. Hittade samma vakt! På första försöket. Han frågade mig om det var samma tjej som tidigare och om hon bara stod och skrek och jag berättade att hon hoppat på mig för det där med sanningsgrejen, ni vet... Vad skulle jag göra? "Ingen" sa han, "Ingen rör min kock". Så kastade han ut henne och klippte hennes band och fick baby backs för besväret.

Jag gick inte och lade mig den natten, men när jag kom hem på söndagen. Siri åkte till Dalarna och hur det gick för gubbarna kan Mick berätta.