måndag 16 augusti 2010

Finalen

När jag kom till vår bod vid Storans parkering igår hade gubbarna och Marie sålt slut på nästan allt kött. Jag antar att det har gått ganska bra för oss. Mick och Johan smakade Dorset Narga som Axel hade med sig. Fröna köpte Extreme Food köpt från England och skickat till Filippinerna för att odla där. Filippinerna visste inte hur man skulle torka dem och skickade dem i typ filippinska ICA-kassar. Allt hade möglat när det nådde Sverige, men de skickade en stor kasse frön istället. De fröna har delats ut till lite goda kunder och Axel är ju en utav dem. Mick stod bara och skrattade, rodnade otroligt och skrattade. Johan svettades och letade läsk och ching chong-godis. Det var högst roande, men jag, Marie och Anders vägrade smaka.

Marie matade mig med ching chong-godis och följde med mig för att ta en öl i tältet när hon slutat runt åtta. Mick var där, vi skålade, jag gick. Språkade lite med någon, satt ner och såg ut som jag gör mest och sen tror jag inte det dröjde länge förrän jag återvände till öltältet fast i sällskap av Anders och hans gode vän Benno, som jag minns från End of Summer Party i fjol.

Hur det blir med End of Summer Party i år är ovisst, men som det sägs nu till alla som frågar så kanske det blir ett kalas någon gång i vår istället. Lite är det Hultsfred och dess konkurs som resulterar i detta, men gråt inte för det gott folk. Det kommer definitivt ett kalas en vacker dag, okej?

När öltältet stängde strax efter den där ölen med Anders och Benno gick jag och delade ut all mat vi hade kvar till hungriga funktionärer, till sjukvårdare som sa att de ryktesvägen hört att jobbat fastän jag strängt blivit avrådd, men jag har inte jobbat, till elektriker och annat kreti och pleti som dök upp på vägen.

Jag språkade med vakten Sara som skulle traska omkring på området hela natten. Hon var mäkta trevlig och bör nämnas därför.

Så sa jag hejdå till Favorit-Fredrik och tackade honom å allas vägnar för att han varit där för oss under hela festivalen och jag berättade även vilken skillnad det var i jämförelse med annan festival, inga nämnda, inga glömda. Det har helt enkelt varit ett rent nöje att göra Göteborgskalaset, på grund av deras bemötande och engagemang. Samma tacksägelse bad jag honom vidarebefodra till The Karin och det hoppas jag att han gör. Sa åt honom att kolla bloggen och farväl, haltade till Dubliner där 1400-2431 satt och väntade på att få släppa in mig. Kilkenny, Kilkenny, Strongbow, hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar