fredag 25 juni 2010

Säsongstart!

Johan väckte Mick per telefon och kom snart med frukost till mig och Siri. Mackor, yoggi, juice, ost och räkost. Sen drog de medan jag och Siri hade planer på att göra en räd på stan. En räd efter varsin hatt och kanske en till Neville. Vi hittade en stängd butik, som bland annat sålde hattar men inte när de har stängt, på Kungsgatan mitt emot Pizza Hut. Inte exakt, bara på ett ungefär. Klockan var halv tio och de skulle öppna tio. Det var då Siri och jag kom på en strålande idé. Vi äter frukost på en sunkig snabbmatsrestaurang nu och äter våra mackor sedan så kan vi slita på jobbet längre och utan att behöva riskera att dö. En sunkig snabbmatsrestaurang skulle också öppna tio. Jävla stad, men det var väl lika bra. Vi satt i solen utanför domkyrkan och åt mackorna som Johan köpt oss, drack yoggi och pratade bort tjugoåtta minuter. Därefter skyndade vi, fast tyst, in i kyrkan och tände varsit ljus för några döda.

En minut över tio stod vi utanför denna butik och tittade så stressande vi kunde på dem som arbetade där inne, men ännu inte hade låtit öppna dörrarna. Det föll sig inte bättre än så att SMS-biljetterna vi hade bara skulle räcka i ca 15 minuter till och vi visste inte ens hur vi skulle ta oss därifrån vi var till Frihamnen. Så vi kutade in och de anställda karlarna skrattade och frågade om vi hade bråttom. Dum fråga. Siri hittade genast en bra hatt som man inte såg att det stod Corona på, men alla hattar jag provade var gigantiska i jämförelse med petita huvud. Efter mer stress hittade vi till slut en hatt som skulle kunna fungera, men jag ville inte åka till festivalen förrän jag köpt mig en sheriff-stjärna. Buttericks låg nära. In, ut och så försökte en herre lura oss att vi skulle behöva resa först till Centralstation för att därifrån ta femman när femman gick där vi redan stod. Typiskt, men den lätta gick vi inte på!

Vi var på området vid 11, fixade kiosken och skyltar och gav Neville en hatt, jag glömde skriva att vi hittade och köpte. Anders var ute och körde bilen, handlade allt det där vi glömt och kom inte tillbaka på ett bra tag. Så där stod Mick, Johan, Siri, jag, Marie och Neville knappt redo.

Allt gick bra. Idioter kom och smakade dödssås, höll masken tills det kom till Sweden Rock-tältet som vi hade till höger om man stod där vi stod. Där hade de en nära döden-upplevelse och det tyckte väl vi var rätt åt dem. Andra kom och smakade dödssås eller mer precist Shot to hell, höll med om att det var starkt, men såg ut att vilja ha mer. Nya kunder?

Vi hade några mindre rusher mellan spelningarna, men det var egentligen ingen stressig dag. Eftersom att folket kom och skulle handla just mellan spelningarna så missade inte jag varken The Specials, Flogging Molly eller Dropkick Murphy's, även om jag bara såg mycket lite av Flogging Molly, det enda av dem tre banden som jag sett hur många gånger som helst. Specials och Dropkick spelade på den så kallade röda scenen eller vad som helst och den hade vi utsikt över från vårt tält.

Vi träffade många hur roliga människor som helst och fler skulle vi träffa. Karlarna som gick runt och inspekterade hur brandsäkert alla förvarade sin gas blev mäkta imponerade när de såg Mick och Johans konstruktion med låda och allt vad det var. Smaka dödssås ville de dock inte.

Howlin' Pelle kom och frågade om någon särskild sås, vi inte hade. Och inte hade vi såser till salu heller, men stundtals är Mick så givmild. Såser säljer vi ju vanligen bara i butiken. De är med som smakprover eller till maten på vår festivalturné.

När folk började bli tillsagda att gå hem, sprang jag och Siri runt och gav bort all mat vi hade kvar. Mest var det baby back ribs, men även några jerkspett. De flesta gav oss sin skeptiska min, men det är alltid tacksamt och fråga punkare om de vill ha något gratis. Aldrig sett en sådan glad kille. Några av ordningsvakterna tog sig en smakbit och berättade sedan hur gott det var för dem som sa att de inte kunde äta på jobbet eller att de redan ätit plastpizza. Den var uppenbarligen gratis och för inga pengar i världen kan man ju trycka i sig vad som helst...

Jag och Mick tänkte återigen ta en folköl hos honom i Majorna, men jag hann nog bara med en och en halv klunk innan jag föll i sömn. Innan det hann vi nog konstatera att upplägget var bra: Siri, Neville och jag i fronten, Johan och Marie i köket och Mick som en liten alltiallo på sidan, som egentligen bara täcker upp där och fixar det som behövs. Skitjävla bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar