ExtremeFood

Riva och äta chips

2011-06-19T17:45:00.003+02:00

Mick packar och jag vilar i trappan till källarvåningen i butiken. Såhär trött var det länge sedan jag var. Så hittade jag lite Blair's Death Rain Chipotle och jag och Mick tog varsit och mmm:ade i kör. Det var vackert. Hoppas Johan, Kristoffer och Fredrik kommer snart och väcker mig till liv. De är och river regnhärjat tält och plockar kartonger och frysar. Jävla antilyx, det där. Gulle-Gomez hade tydligen passerat tältet imorse och sett att det varit nära att kollapsa, varit god och puttat undan lite vatten.

Gulle-Gomez hälsade på fler gånger under Metaltown och Marie skrek på honom att det bara finns en Gomez och att det är hon. Att han heller inte har en sådan näsa som man har om man heter Gomez.

Mer om WCR och Metaltown kommer när jag samlat lite mer energi. Det här var vad cirkus fem chipotlechips gav mig. Inte mer.

Skjut mig

2011-06-19T16:19:00.003+02:00

Sitter i butiken, har sovit nio timmar på luftmadrass i Majorna och är oändligt trött. Ska försöka få tag i min vän Oskar idag, han vet inte att jag tänker flytta in hos honom om några dagar och till i början av juli. Det är rätt roligt. Eh. Jag är zombiefied på riktigt. Kjamis.

Morgon

2011-06-16T09:13:00.003+02:00

Sitter på kontoret, har köpt sprayfärg, väntar på att Mick ska ringa en minitaxi så drar jag ut till området med en kort sväng förbi Forex först. Jävla fläng. Ses snart.

I väntan på minibulle till Mayorna

2011-06-15T23:14:00.001+02:00

Så, nu åker vi hem. Vad är klockan? Kvart över elva. Det är lugna puckar, upp åtta imorgon. Note to self: ta med växel, kolla frysarna och temperaturer (gör temp-schema) och fyll i liggARN. Memorerat.

Rökarna

2011-06-15T21:41:00.002+02:00

Mick beklagar sig stundtals över att folk ringer honom om söndagkvällarna och visst är det inte söndag idag, men han ringer runt till varenda en som beställt kall- och varmrökar. Klockan är snart tio och en del väcker han till och med för att fråga vad för träslag de vill ha. whisky/ek, hickory, äpple, körsbär etc. etc.

"Hehe, ligger alla å söver eller?"

Förlåt om vi ringde och väckte dig

2011-06-15T21:34:00.001+02:00

Godnatt, Margareta.

Nattamat

2011-06-15T21:00:00.002+02:00

Johan, Kristoffer och Daniel åker ut med sista lastet kött. Eller Kristoffer och Johan i alla fall... om jag förstått det rätt. Daniel och Annika åker kanske direkt till kolonin och slaggar eller fan vet vad.

Vi har käkat på Toscana efter The Source-förrätten, som bara jag vågade ge mig på. Johan ska dock inte hamna i skymundan här inte för han har varit på den vid tidigare tillfälle. Klubb The Source är den bästa klubben. Än så länge är det bara jag som vet att den finns, men inte länge till. Den ska det talas om. Klart som fan att jag är rätt stolt, ni kan sluta göra antaganden nu.

Maten smakade bra, jag är sinnessjukt proppmätt och den sista musslan jag försökte få i mig gick knappt ner. Det krävdes nämnvärd ansträngning, vill jag lova. Mick slevade i sig några när han käkat sin oxfilé som gick åt, hela biten. Något högre kvalitet än på Gondolen, får man anta.

Mick ska packa lite lådor (läs: löddör) och jag sitter och internetar tills jag inte orkar längre. Om Mick är klar sällskapar jag väl med honom till Mayorna, annars åker jag innan. Så kliver jag upp i ottan imorgon, duschar och sådär så jag inte råkar skrämma skiten ur vänner, bekanta och annat löst folk som ska gå på festival och terrorisera mig med sina frågor huruvida det är riktig känguru eller något random hittepå. Jävla idioter. Så ska det väl blåsa där ute också eftersom vi fortfarande är i Göteborgs län vad jag vet och här blåser det ju fan jämt. Och på en ö! Helvete. Det blir nog hur jävla bra som helst, alltså.

The Source - Chapter II

2011-06-15T20:54:00.003+02:00

Aa, det brände ett tag och jag svepte en halvliter mjölk och satte i mig lite baguette. Jävligt skönt att vara förberedd, men nog trodde jag ändå det skulle vara värre. Johan och Mick tyckte jag mesade lite, men nu tog jag ändå och smakade på helvetet två gånger (under samma tillfälle) för att göra dem nöjda... och för att Johan sa att det inte räknades annars. Vad gör man inte? Nästa vecka drar jag till Anders om han har tid och låter tatuera in det där "The Source" tillsammans med en stilig habanero. Bild kommer, jag lovar inte.

The Soruce - Chapter I

2011-06-15T19:03:00.001+02:00

Nu har jag gjort det.

Peppstart

2011-06-15T18:42:00.000+02:00

Eh, Fredrik jobbade på någon teatern idag så Kristoffer har roddat med Johan och Daniel. Jag får ta taxi till området imorgon. Felly fucking da, ville ha minilimo, men det blir vanlig minitaxi. Imorgon börjar det och nu snart börjar jag bli något peppad. Matdags alldeles strax.

Pepptack

2011-06-15T17:39:00.003+02:00

Inte riktigt pepp på jobb ännu, va. Vet själv inte om det är sedan Sweden Rock, jag fortfarande är helt väck med inkluderade signalfel i hjärnkontoret än, eller om det är sedan gårkvällens flängande på Andra Lång. Eller så är det dosetten som talar, för ja, jag har en senildosett. Senil betyder inte dement, utan cirkus ålderförkalkad och det har föga med saken att göra, men rätt ska vara rätt. Senildemens är demens på grund av ålder och därför skall senilsnöre aldrig igen kallas senilsnöre för det är rent ut sagt urdumt.

Jag lovar hur som helst mig själv att göra ett tappert försök att kränga kött till veganerna imorgon. Sen vill jag ha diplom, men det kan jag förmodligen glömma redan nu. Inte för att Mick och Johan, som bör dela ut detta... nej, fan, vem som helst kan ge mig ett bara jag har ett, inte har tid och sådär. De skulle aldrig komma på tanken. De har helt enkelt inte en lika fantastisk uppsättning gener och annat som jag. Stackars dem eller lyckostar.

Mycket snack och liten verkstad

2011-06-15T17:10:00.003+02:00

Mick kommer ner i källaren efter att ha haft besök av kunder i ett kör hela dagen. Jag har knappt lagt märket till hur tiden pinnat på i vanlig ordning. Hon är redan tio över fem, klockan! När jag säger till honom att fan vad mycket folk han har där uppe, stönar han och säger "Jag är så jävla trött på att prata". Mick slipper WCR och för det är han nog hyvens glad, anar jag.

Vädret imorgon sägs bli likt idag, sist jag kollade. Halvklart hit och dit, molnigt hit och dit, inget regn, men blåst som vanligt... nu gissar jag lite också. Det är för att jag tror mig ha en framtid som meteorolog och då behöver man inte vara så noga. Vad jag vet. Sedan kan man ju drabbas av en våg av hat som stackars Tobias i Folk och rövare i Kamomilla Stad och bedrövligt vore väl det, men vad jag vet löste det sig i slutet av boken och folket accepterade karlen igen. Tur var väl det, lyckliga slut är underskattade och skall alltid vara det. Tragedier kan dra åt helvete.

West Coast-pepp

2011-06-15T16:14:00.002+02:00

Imorgon på West Coast Riot spelar Bad Brains som jag vill se för x antal år sedan när de fortfarande sägs ha varit något att ha. Nu är jag hyfsat sugen, men ska väl försöka ta mig tid att se dem en stund i alla fall. Det är en dum festival imorgon. Förhoppningsvis har vi lite att göra, säger jag, men ingen annan. Jag vill se Voice of a Generation och The Exploited och Gogol Bordello. Vi får väl se hur det går med det där. Enligt mina beräkningar är det inte omöjligt att jag kommer iväg och kan kolla på åtminstone något, jag menar, det är ju en massa straight edge-patrask där och sådär, men jag kan väl inte rymma iväg 24/7 heller och låta de andra stanna kvar i tältet och spana efter något att göra. Dock tänker jag heja på några vänner från runt om i landet som tydligen skall gästa Hisingen morgondagen till ära.

Det där med att de mer eller mindre ger bort biljetter till festivalen nu roar mig dock föga. Mer folk är mer jobb. Fasiken.

Nu har jag för övrigt mjölk och vitt bröd att tillgå, men jag vet inte om jag törs smaka på The Source. Inte utan Johan och hans filmmöjligheter i alla fall. Det måste finnas bevis på hur jävla efterblivisk (det är ett ord, jag svär) jag är (rimpoäng!).

...Måste... ha... mat

2011-06-15T14:14:00.003+02:00

Jag tror det var kul igår. Vi pendlade mellan Sejdeln, Kelly's och King's Head och sen kommer jag inte riktigt ihåg vad det pratades om, men det var nog sköj. Nu ska jag lura pengar av Mick till något ätbart.

Jävlar vad seg jag är.

Stockholm-Göteborg 1 - 0

2011-06-14T19:47:00.004+02:00

Jag drar till Andra lång med en klasskamrat från lågstadiet. Älvsjö, Stockholm på den tiden och Sjöängsskolan. Anjuli och jag sågs förra året när jag var och strosade runt i Göteborg och även i februari när jag våldgästade staden sågs vi över en slemmig burgare på BK på tågstation där våra vägar korsades i sista stund. Stockholmare (även föredettingar, uppenbarligen) kan man fan alltid lita på. Ingen göteborgare jag känner är redo för öl en dag som denna och klart som fan att jag är besviken när till och med alkisarna i den här staden tycks ha gränser. Kom igen för fan. Göteborg presterar dåligt idag. Hör med gaisarna, sa någon. Den enda gaisare jag känner bor i Stockholm och han hade med stor sannolikhet gjort mig sällskap över några öl om jag frågat. Inte för att jag hade behövt, men säkert velat. Jag menar, i Stockholm ses vi över öl när som helst. Vi är inte så mycket för krångel där som ni tycks vara här. Jag saknar de mina. Siri, Maria, Magnus, Viktor, Ola, Andreas, Zeke, Oscar, Johan. Inga nämnda, inga glömda. Eller?

Siri reser till staterna imorgon. Saknar henne redan förstås. Trogna läsare känner till vår relation och nu får jag inte se fruntimret förrän i början av augusti om jag hinner innan jag drar till Blackpool för Rebellion. Det känns i hjärtat.

The Source count down

2011-06-14T17:12:00.004+02:00

Imorgon tänker jag uppsöka SHB för att beställa ett nytt bankomatkort. Så ska jag ta ut pengar och gå och köpa mjölk som jag kan dricka efter att jag smakat på The Source. Jävla mäktigt ska det bli, men jag får tydligen inte göra det förrän Johan närvarar då han har möjlighet att filma det hela och ja, det kan jag väl hålla med om att det bör sparas på film. Definitivt. Ska bara tvätta av mig eventuell mascara först.

Extreme Food a.k.a. Samhall

2011-06-14T15:53:00.002+02:00

Sitter i butiken och snörvlar. Det är som det är med det där med förkylning. Ikväll är min sista lediga kväll, imorgon räknas inte. Jag jobbar på torsdag, på WCR förstås. Fredrik kommer också och tar sin Extreme Food Live-oskuld. Än så länge har han i festivalsammanhang endast roddat tält och dylikt, men nu fan ska han få stå i fronten med mig. Ska lära honom allt jag kan!

Nu har jag suttit och lablat syrsor- och maskaskar. Det är värre tråkigt än det låter och det låter ändå som en mardröm. Tror jag fick smaka på hur det är att jobba på samhall. Vem vet om det är där jag hamnar sedan, som det invalido jag är med diskbråck och fan vet vad. Maya presenteras numera i samarbete med Tradolan, Paraflax och Alvedon. Paraflex, ja, ja. På Rocken var vi alla i större behov av paraflax ändå. Vad jag vet.

Jag vill supa med mina vänner ikväll, men min mobil ligger i koma så jag är i stort sett okontaktbar, men trillar då och då över en dator som nu när jag sitter bakom Anders i butiken (det är så långt sladden räcker).

Extra nämnvärt: Sista kunderna på Sweden Rock, de som satte i sig den sista chiligryta när det var det enda vi hade kvar på menyn, var de första kunderna i butiken på måndagen (igår). Jävla nice.

Sweden Rock: Och sen vidare till Göteborg

2011-06-13T19:34:00.003+02:00

På lördagen började maten sina. Först var det salsan, sedan jordnötssåsen och jalapeñon. Sen ribborna och salladen och därpå spetten av alla de slag. Det enda vi hade kvar efter att Ozzy spelat var chiligryta och även den gick åt. Vi åkte alltså hem utan ett enda stycke kött i frysarna, vilket var en jävla fröjd. Framför allt upptäckte Johan nästa dag vad mycket lättare frysarna var att flytta in i bilen när de var tomma!

Jag minns fan inte mycket av någonting. Det är synd att jag inte kunnat uppdatera den här bloggen under festivalens gång, men som nämnt vet jag inte om jag hade hunnit eller orkat i alla fall. Till Västkustupplopp och Metallstaden ska jag i alla fall komma ihåg att göra minnesanteckningar. Vi får se om det hjälper.

På söndagen var Marie och jag nästan omöjliga att få upp, men till slut gick det. Vi packade och grejade, höll på att svimma på grund av brist på föda och vätska, men var i alla fall i bil på väg från området fem minuter i böter. Så jävla bra. Så dissade vi Nisses vägkrog för att vi ville ha något mer matigt än burgare och korv och stannade i Tyringe(?) på en pizzeria kallad Gondolen. Gör det aldrig om ni har vägarna förbi Tyringe(? igen). Hahaha, Mick trodde förvisso att han skulle få oxfilé och riktigt god bearnaise och stekt potatis för 99 svenska kronor. Han åt kanske tre tuggor och var djupt besviken. Marie och jag föreslog att vi skulle göra det till tradition att äta där, alltså göra det nästa år igen, men Mick skakade på huvudet och såhär i efterhand gör jag det också... inte så mycket för att min pizza var oätbar, det var den inte även om jag fick peta bort löken efter att bett om en lökfri tre gånger och efter att Marie tvingat "restaurang"personalen att peta bort löken, men för att jag och Marie redan svurit ett antal gånger på att inte jobba nästa år. Vilket slit och vilket jävla stök. Om några dagar, eller veckor med tanke på att WCR och Metaltown står på schemat inom några dagar, kanske jag har ångrat mig och anser hela det vara värt att slita på sig såhär... men inte än. Än är jag sänkt och har varit det i flera dagar.

Egentligen är det bara tur att jag inte kunnat uppdatera bloggen. Ppå grund av diskbråck käkar jag bra smärtstillande och det i kombo med öl gör mig inte nödvändigtvis lätt att förstå sig på.

Ses på torsdag eller fredag och lördag, men jag orkar inte tänka på det riktigt än.

Sweden Rock: En dag kvar sen

2011-06-13T19:26:00.004+02:00

På fredagen flyttade i alla fall jag efter zombiemode deluxe till fronten för att stjäla energi av gäster/kunder för att inte falla ihop i någon form av hög. Marie fick knapp hjälp i köket om någon alls och Johan tog min plats och körde fram mig, vilket gav ett helt okej resultat. Jag vaknade och sög i mig av allas energi, krängde nötter och chips till höger och vänster och rekommenderade baby back ribs framför jerkmarinerade spett med känguru, springbock och struts. Vi fick en felleverans och miste krokodilen till Sweden Rock. Löjligt som fan, men det gick väl hem hos kunderna ändå. Många frågade förvisso om krokodilen och den har väl lockat allra mest tidigare... om inte känguruburgaren, vi inte körde på i år. Tacka gudarna för det, den jävliga burgaren är jag dödstrött på sedan förra året. Få visste ens vad springbock var, men Mick förklarade gärna att det var små antiplopliknande getter i Sydafrika som skuttade fram och blev uppätna av Geparder. I det här fallet rockgeparder då, får jag anta. Fy fan vad tråkigt. Aja.

Dagen innan såg jag för övrigt The Damned och för det missade Hanna Judas Priest. "Jag har sett dem förr och kan se The Damned med dig om det är den enda spelningen du ska se". Hanna är en väninna till mig från Stockholm. Eller ja, hon bor i Kungsängen... Det är väl sådär, men jag har ju flyttat från Sumpan tillbaka till Kallhäll för en vecka sedan så jag kanske inte riktigt är i position att se ner på Kungsängen även om det är ännu en station närmre Bålsta.

När jag lade mig på fredagen på kartongerna i lastutrymmet (Marie hade bäddat åt mig) sa jag till Marie att jag älskar henne och sen njöt jag av tanken på att det bara var en dag kvar. Morgonen därpå vaknade jag förvisso med galen ångest och tänkte att "Tänk om jag missat något och det egentligen är TVÅ dagar kvar eller HELA FESTIVALEN! Jag orkar inte!"... Det var bara en dag kvar.

Även fredagen bjöd på öl. Vakterna fick kött som blivit över och det fick italienarna som sålde kaffe också. Av mig och inte av oss, trodde de så jag fick gratis kaffe hela festivalen. Espresso dopio x2000 cirkus.

Sweden Rock: Torsdag eller fredag?

2011-06-13T19:16:00.004+02:00

Det enda jag egentligen kommer ihåg av torsdagen var att frukosten gick åt helvete eftersom grillarna brann om vartannat. Mick stod och tjötade på mig och Marie som jobbade så fort vi kunde och inte fan underlättade fronten det för oss. Det är som det är att jobba i kök. Man ryker ihop och sen när allt flyter på igen är det mesta glömt och förlåtet. Det kan ha varit fredagens frukost som gick åt helvete också... Det där med tid, ja, ni vet...

I alla fall såå jobbade vi på som vanligt och livet lekte. Jag tror fan det var på fredagen det var frukostkaos eftersom jag inte tror att grillarna skulle börjat brinna allihop sådär efter bara en kväll och dessutom lever jag i tron att Johan var på plats första frukosten, men den dåliga frukostdagen var han ute på ärenden... Aja... Vad jag minns av torsdagen i övrigt var att vi var tvungna att slita ner vår skylt uppå taket eftersom vi stod på en grusplan och tältpinnarna inte fyllde någon som helst funktion utan hade låtit vinden slita med sig tältet utan några som helst bekymmer eller förvarningar. Plötsligt stod Daniel, Mick, Marie och jag och höll i tältet tillsammans med några gäster och någon som sålde mat någon helt annanstans. Jag har fortfarande ingen aning om vem han var, men han var en liten, rätt så söt gubbe. Johan som missat hela händelsen ropade på Marie och sa åt henne att jobba och hon skrek att "Kom Johan!!! Ingen jobbar, alla håller i tältet nu!" eller något dylikt. Det var spännande och roligt. Inget annat.

Så några öl på den dagen och till natten fick jag framsätet, jag delat med Daniel första natten, för mig själv. Jag behövde inte längre ligga i fosterställning deluxe utan låg nu i simpel fosterställning. Daniel ägde liggunderlag och låg på golvet i lastutrymmet med Mick, Marie och Johan, men de tre hade allihop tillgång till feta luftmadrasser. "Skönt att komma hem och sova i en säng" sa Mick igår kväll när vi åter var hemma hos honom efter några folköl i han och Johans kolonilott och en jävla god öl på Red Lion vid Mariaplan. "Hö, hö och du får söva på en sån madrass jag sövit på hela festivalen" skrattade han. "Ja och fan vad skönt det ska bli efter att ha sovit i fosterställning i framsätet på den där jävla bilen eller på kartonger i lastutrymmet resterande dagar." Klockan var 01 när vi däckade igår. Cirkus. Och ja, jag sov till 15. Det var FELLT FUCKING DA.

Sweden Rock: Ankomsten

2011-06-13T19:02:00.002+02:00

Uppenbarligen ringde folk varandra under Sweden Rock, för jag fann det omöjligt att koppla upp mig och uppdatera bloggen om hur det gick för oss och vad som skedde. Egentligen hade jag väl heller inte tid att göra det och efter att festivalområdet stängde om kvällarna hade jag nog heller ingen ork. Vad jag minns i alla fall. Fortfarande är inte bara jag, utan i alla fall Mick zombifierad. Johan, Marie och Daniel har jag inte språkat med ännu sedan igår när vi skildes åt.

Mick flög upp runt jag vet inte när i morse efter ett samtal om en leverans som anlänt butiken på Ingenjörsgatan 5. Han meddelade mig att vi sovit förbi den bokade tvättiden och att han var tvungen att hoppa in i en taxi pronto för att några pallar stod obevakade utanför Extreme Food. Jag sov till cirkus femtonhundra.

Onsdagen, då jag och Daniel tillsammans med en del musikfascister anlände Sweden Rock satt vi, som nämnt i Stockholm lounge (den bytte tydligen namn några gånger under festivalens gång sedan, men det var inget som påverkade varken mig eller Daniel särskilt om alls) och drack öl nästintill inpå småtimmarna. Daniel praktiskt taget tvingade mig i säng (på en luftmadrass i Pers tält). Pelles, Daniel, Niklas och Krille höll låda ett tag till. Johan och Tommy sov för länge sedan. Några timmar senare kom Per för att sova på marken bredvid madrassen som inte gick att flytta, så denne man försökte likt en desperat apunge klänga sig fast vid mig för att inte glida av den decimeter utrymme som fanns tillgänglig på madrassen. Jag är inte stor, men det var inte madrassen heller. Efter ett tag gav han upp och gick därifrån.

På morgonen blev jag uppjagad med "Nu fan får du gå upp så jag kan få sova något!" och jag gick upp, kissade, borstade tänderna, rökte någon Pelles cigg och tog min väska och Daniel, som tog sin väska, och promenixade in på festivalområdet och letade rätt på Extreme Food-tältet. Funnet.

Vi plockade ut grillar och byggde ett bord och satte oss sedan för att slappa i solen. Något senare, snarare två än en timma, som sagt, dök Johan, Mick och Marie upp i lastbil hyrd av Statoil och så började det. Mitt minne är lite... ingenting att räkna med vad gäller tid, men plats och vad som skett ska jag minnas i alla fall något av. Ja, plats definitivt, vi flyttade oss sällan från tältplatsen.

Onsdagen var bara något av en försmaksdag på Sweden Rock. 4000 personer ska ha varit inne på området utöver alla arbetande, gissar jag. Vi hade något att göra nästan hela tiden och jag stod i köket med Marie och njöt av livet, grillade och gillade läget. Sen vet jag inte mycket mer av just den dagen, men nog fick vi oss en öl eller två framåt kvällskvisten.

Stockholm Lounge?

2011-06-07T20:42:00.004+02:00

Daniel och jag har, efter smärre strul med banden i vanlig ordning, insett att vi inte fâr befinna oss pâ campingen, vi befinner oss pâ. Vi tittar därför inte till Extreme Food-tältet pâ festivalomrâdet ikväll. Johan och Fredrik plockade upp det igâr, men är nu âter i Göteborg och latar sig.

Vi lär inte lämna den här campingen ikväll över huvud taget, av den simpla anledningen att vi inte kan trippa in igen hur som helst och utan bekymmer.

Aja, skâl!

Sweden Rock, here we come.......................

2011-06-07T13:35:00.004+02:00

20 mil kvar eller nâgot och jag har efter nâgra timmars halvdan sömn öppnat en första öl. Pelle bjöd, men vems öl det var vet jag inte. Daniel kör och är väl stel som nâgot stelt. Jag, Tommy, Johan, Pelle och Niklas trängs runt ett litet bord och Krille sover.

Jag hoppas lite att Mick och Johan tar med sig The Source, men betvivlar det. Ett mâl innan jag âtervänder till Stockholm om en mânad är att smaka The Source och därefter lâta tatuera minnet av erfarenheten. "The Source" bör räcka för att jag ska minnas.

Jobbet börjar pâ torsdag. Nu ska jag kurera nâgon form av förkylning med alkohol. Det har fungerat förr. Döm pâ, ni.

Rullar

2011-06-07T07:58:00.004+02:00

Sitter i husbil med Daniel och hans vänner och resan kan man väl, mer eller mindre, säga har börjar. Över gubbarnas planering oroas det en del, men ändâ knappt anmärkningsvärt. Bara precis. Jag, Daniel, Marie, Johan och Mick ska grilla och sälja kött pâ Sweden Rock. Det är planen och det är slutsâlt till festivalen. 33 200 biljetter och fem arbetande...vi.

Daniel siktar pâ att se ett band, men jag är halvdöv och hör inte vilket band han säger att det är. Jag vill bara se The Damned. Nu rullar vi i alla fall pâ E4an. Ses där, lallare.

Edit: Morbid Angel var det Daniel skulle se.

Maya eller Mick, Mick eller Maya!

2010-11-15T14:51:00.001+01:00

Jag skulle fortsätta blogga om jag någonsin fick reda på något från gubbarna. Annars skulle ju också Mick kunna blogga. Ja, istället eller så, men det vill väl ingen?

Ärade kunder och läsare!

2010-08-22T15:08:00.001+02:00

Känner ni igen någon på någon av bilderna och faktiskt vet vem det är så får ni mer än gärna höra av er till mig (maya@extremefood.se) så att vi kan sätta namn på folket med så pass god smak att de äter hos Extreme Food! Det vore en ren fröjd vill jag påstå.

Och så bilder från P P

2010-08-22T14:52:00.008+02:00

Fina moln. Siri gillar.

Jolly Roger i topp, men också bara Jolly Roger.

Neville och Mayas kanske hundrade rökpaus? Tror snarare det var ett fåtal (verkligen ett fåtal) pauser från rökandet vi tog när vi jobbade istället. Typ två gånger på hela dagen.

Skorna gick visst sönder, men det var också allt som hände den här dagen. Man gör vad man kan av vad man har.

Oroa er inte. De hamnade i en papperskorg i Nordstan.

Neville och hyfsat glad brud.

Hyfsat pigg brud?

Öl med George för det fanns inte särskilt mycket annat att göra.

Mick tog sig till och med en nap på Gas-lådan.

Såhär roligt hade Siri och jag. EXAKT.

Faktiskt dagen efter. Måndag och en öl på Dubliner innan kort promenad till restaurang på vilken vi åt vår avslutningsmiddag. Det var som en dröm vill jag lova.

Bilder från Metaltown, dag 2

2010-08-22T14:41:00.005+02:00

Vi är på vääääg till jobbet igen, 15 sega timmar och jag kanske dör av leda. På väääg till jobbet igen, 15 timmars försmak utav döden bakom kröken väntar.

Vi gömmer en Marie under disken.

En kaxig Marie.

Jättegulliga killar!

Äta bör man, annars dör man.

Det hände saker i himmelen i Frihamnen. Siri var förtjust!

Bilder från Metaltown, dag 1

2010-08-22T14:28:00.008+02:00

Shot to hell.

Jens, en Sweden Rock-grabb.

Cheesus, Neville!

Dennis Andrejevic.

Mattias Andersson

Robert Rundberg var där för syrsornas skull.

Glöm för Guds skull inte bort att äta!

Johan packar och ses imorgon!

Bilder från inget mindre än West Coast Riot

2010-08-22T14:05:00.007+02:00

Godmorgon och försent?

Backstage med Marie och Johan. Prepp och frukost.

Goda grannar, Sweden Rock-grabbarna.

Redo.

Baby back ribs och inget annat!

Mayas dröm.

Känguruburgare och inget annat!

Jamaicanska jerkspett, Satan's blood och inget annat!

Blair's DEATH RAIN Habanero-chips och inget annat!

Micky och Maya med nackspärrshatten.

Dagen före WEST COAST RIOT!

2010-08-22T13:58:00.006+02:00

Fick inte gå i närheten av hinken BBQ-sås. Den vi marinerar ribbor med och dessutom har som sås på dem och känguruburgaren.

Hejdå, ses imorgon-bilden.

Kommer snart som i alldeles strax! Idag!

2010-08-22T12:46:00.002+02:00

Hej alla mina små kycklingar.

Siri kom hem från Serbien i fredags och igår sågs vi och ska göra det igen idag. Jag har fått ett minneskort med bilder från WCR, Metaltown och den sista. Sugna?

Kalasmorgon.

2010-08-21T16:09:00.003+02:00

Här var det full fart mest hela tiden. Brukade ta mig in lite tidigare och bara sitta själv på festivalområdet i morronsolen och käka en frukost. De va riktiga höjdpunkter på kalaset.

Ballaste va sista dan när ja gick runt byschan och ut på området när 100 småtöser stod å ville komma in för att komma längst fram för Darin, Snygg Erik å allt va dom hette. När jag kom runt hörnet blev det världens tjut, tills dom haja att de inte va Snygg Erik som kom runt hörnet, utan Snygg Mick! ... fan va tyst de ble...hmmm...

Any how... på fotot sitter Snygg Maya å chillar. Snygg Johan ligger nog hemma å sover eller står framför spegeln å fixar me sin lustiga frisyr.

Köksuniform.

2010-08-21T16:08:00.004+02:00

Nytt för i år är vår nya kockuniform med nätstrumpor och hotpants!

Nästa år förväntar vi oss att se Johan i denna skrud, givetvis med Cowboyhatt på huvet å korta läderbyxor utan bakdel.

Grillmästarn.

2010-08-21T16:04:00.003+02:00

Ett praktexemplar till grillmästare vi har!

Hon hugger som en Cobra med sin lilla glugg när man säger eller gör nåt som inte e till hennes liking.

Men hon e en pärla och en grym grillchéf lilla Maya. En ny Gordon Ramsey "In the making".

Känguruburgare.

2010-08-21T15:13:00.003+02:00

Känguruburgare "In the making" ser det ut som. Annars va de dom Jamaikanska Jerkspetten som sålde som smör.

Hajar inte att man gått hela livet utan å ha smakat Jerk. E nog det godaste som mäniskan uppfunnit.

Fan va nöjda vi va.

2010-08-21T15:09:00.003+02:00

Fan va nöjd man va mot slutet på kalaset. Hultfreds debaklet har ställt till det hela sommaren va gäller å kunna köpa in grejer.

Göteborgskalaset återställde ordningen och nu jävlar ska de handlas godsaker till butiken!

Gubbarna e nöjda å Maya ser bara ganska ölsugen ut efter en jätterush, tror att öltältet e i den riktningen hon tittar.

Bacon Hot Sauce

2010-08-16T20:18:00.004+02:00

Nu kom Mick och låter sig inte övertalas att följa med på en öl, men jag klarar mig väl utan, eller? Utan Mick alltså.

Mick hade med sig Bacon Hot Sauce, en alldeles deliciös... just bacon hot sauce. Nom, nom. Finns i butik!

Dör tråkdöden

2010-08-16T19:09:00.002+02:00

Gubbarna har varit på möten och fyllt lagret med grillar och grejer vi haft användning av på Göteborgskalaset. Jag har suttit på en luftmadrass i Micks lägenhet hela dagen och börjar smått tröttna och bli hungrig. På något sätt och med någon tar jag mig nog en öl förr eller senare idag. Det här går liksom inte. Ska jag sitta här, sitta här, sitta här och sen gå och lägga mig? Hur i hela världen skulle det gå till?

Hur som helst bör Mick vara på väg hit snart med kryckor och något i matväg. Sen är jag fit for fight och lurar ut honom på en öl för en kan han ta, även om han måste komma i säng i rimlig tid. Jag kanske stannar var vi än går. Om vi går. Jag har en övertalningsförmåga som är utöver det vanliga eller vi tro så i alla fall. I förrgår fick jag med honom fastän klockan redan var över två och han skulle upp runt nio. Jag sa bara att "Du behöver ju inte vänta på att jag ska göra badrummet imorgonbitti så du har ju typ en halvtimma till godo." och han köpte den utan att blinka.

Vi får se hur det går. Jag saknar alltid Dubliner. Eller om det är ölen.

Finalen

2010-08-16T10:49:00.004+02:00

När jag kom till vår bod vid Storans parkering igår hade gubbarna och Marie sålt slut på nästan allt kött. Jag antar att det har gått ganska bra för oss. Mick och Johan smakade Dorset Narga som Axel hade med sig. Fröna köpte Extreme Food köpt från England och skickat till Filippinerna för att odla där. Filippinerna visste inte hur man skulle torka dem och skickade dem i typ filippinska ICA-kassar. Allt hade möglat när det nådde Sverige, men de skickade en stor kasse frön istället. De fröna har delats ut till lite goda kunder och Axel är ju en utav dem. Mick stod bara och skrattade, rodnade otroligt och skrattade. Johan svettades och letade läsk och ching chong-godis. Det var högst roande, men jag, Marie och Anders vägrade smaka.

Marie matade mig med ching chong-godis och följde med mig för att ta en öl i tältet när hon slutat runt åtta. Mick var där, vi skålade, jag gick. Språkade lite med någon, satt ner och såg ut som jag gör mest och sen tror jag inte det dröjde länge förrän jag återvände till öltältet fast i sällskap av Anders och hans gode vän Benno, som jag minns från End of Summer Party i fjol.

Hur det blir med End of Summer Party i år är ovisst, men som det sägs nu till alla som frågar så kanske det blir ett kalas någon gång i vår istället. Lite är det Hultsfred och dess konkurs som resulterar i detta, men gråt inte för det gott folk. Det kommer definitivt ett kalas en vacker dag, okej?

När öltältet stängde strax efter den där ölen med Anders och Benno gick jag och delade ut all mat vi hade kvar till hungriga funktionärer, till sjukvårdare som sa att de ryktesvägen hört att jobbat fastän jag strängt blivit avrådd, men jag har inte jobbat, till elektriker och annat kreti och pleti som dök upp på vägen.

Jag språkade med vakten Sara som skulle traska omkring på området hela natten. Hon var mäkta trevlig och bör nämnas därför.

Så sa jag hejdå till Favorit-Fredrik och tackade honom å allas vägnar för att han varit där för oss under hela festivalen och jag berättade även vilken skillnad det var i jämförelse med annan festival, inga nämnda, inga glömda. Det har helt enkelt varit ett rent nöje att göra Göteborgskalaset, på grund av deras bemötande och engagemang. Samma tacksägelse bad jag honom vidarebefodra till The Karin och det hoppas jag att han gör. Sa åt honom att kolla bloggen och farväl, haltade till Dubliner där 1400-2431 satt och väntade på att få släppa in mig. Kilkenny, Kilkenny, Strongbow, hem.

Chilisöndag

2010-08-15T17:53:00.003+02:00

Igår var det tydligen ett jävla liv hela dagen borta vid Storans parkering och Extreme Food @ Göteborgskalaset. Jag var först där till kvällen och skrev om menyerna och tjattrade lite med Johans mor.

Nu har jag vilat fötterna än en dag och ska bege mig till kalaset för lite Texas chiligryta om den inte är slut. Även sjukskrivna måste äta.

Får se om gubbarna orkar en after work-öl idag eller om de är för slitna. Jag hoppas de gör mig sällskap på Dubliner i alla fall. Det ska vara kul att vara sjukskriven!

Förresten!

2010-08-14T15:24:00.004+02:00

Allt som kunnat gå åt helvete på Göteborgskalaset har inte gjort det och det är tack vare underbara människor som gör sitt jobb om inte mer. Tack till The Karin och Favorit-Fredrik! Tillmötesgående och som varsin dröm!

Sjukskriven lagom till helgen

2010-08-14T13:39:00.003+02:00

Godmorgon eller god förmiddag för er vanliga dödliga. Jag ligger på en uppblåsbar madrass i Micks så kallade vardagsrum och kollar på Actor's studio, äter frukost som Mick handlade på Shell igår medan jag satt och pratade med taxichauffören om det konstiga som hänt honom under hans tid som taxichaufför. Det var intressant. Ja, relativt intressant.

Mick och Anders fick starta upp nere vid Storans parkering idag för jag är inte längre arbetsför, men det är en annan historia. Som jag kan ta nu.

Jag ska inte jobba mer på kalaset för att jag hittills gjort det i dåliga skor och dessutom trampade snett i tisdags, vilket också kan ha med saken att göra. Mina fötter har svällt och jag har verkliga problem med att gå och kan dessutom ha stukat mina högra fossing. Får absolut inte jobba mer och lyssnar på farbror doktorn.

Ikväll kommer jag dock till kalaset och sitter och tittar på andra när de jobbar. Kanske tar mig en öl, men inga fler Naxopral för den mixen var minst sagt skrämmande. Plötsligt hade jag mer energi än jag haft på fan vet hur länge. Övertalade, på någon sekund, Mick att ta en öl på Dubliner innan han och jag skulle fara till Mayorna och Anders till Mölndal. Det blev också och mot förmodan bara en. Mick var när att bli utslängd för att vara för full fastän det var utmattad han var. Hur som helst ska man inte sitta och sova på en uteservering. Man ska dricka upp sin öl och jag borde göra det fortare för allas bästa.

Kalaset är en fest. Kom och käka! Ses ikväll!

Nattpost

2010-08-14T03:37:00.002+02:00

Imorgon ska jag ligga hemma halva dagen och blogga om hur det gått och går och sådär. Jag tänker inte jobba på kalaset! Varför får ni veta och jag kommer inte att hänga i vår bod under dagen, men kvällen för gratis öl. Företaget betalar(?). Spännande, ELLER?!

Day One

2010-08-11T03:30:00.007+02:00

Vi hade det bra idag. Många bloggläsare dök upp och jag tagit er i hand och presenterat mig IRL, som sägs, om det inte vore för chocken varenda gång. Läser någon den här skiten och regelbundet? Oh Lord. Kom igen imorgon, jag saknar er redan? Men inte som jag saknar Siri.

Såhär är det: Jag och Siri står varandra så pass nära och jag har aldrig tidigare jobbat med Extreme Food utan henne att jag inte kan låta bli att undra var hon är och det varannan minut av mitt liv. Ungefär, men inte riktigt. Jag saknar henne för att vi typ sitter ihop och så är det bara. Förresten Siri, om du läser det här, vilket jag strängt(?) antar att du gör, så frågade Svante efter dig. Han råkade sitta på Dubliner när jag var där efter avklarad dag med gubbarna. Det är där vi har vår after work. Längtar du inte hem? Eller ja, hit?

Polski polski eller Mikolaj var och tog ett kort eller fler på oss idag. Här är en och jag, som trots allt är flicka och i nte vill visa bilder på mig när det inte tydligt syns att jag har större tuttar än jag har och jag har sängkammarblick(...), bjuder på denna hyffsat pigga tjej med gubbar.

2010-08-10T07:20:00.012+02:00

G Ö T E B O R G S K A L A S E T !

Trött, men vaken. Behöver kaffe, behöver mat, behöver peta i mig lite vitaminer, behöver egentligen sova, men nej! Vi ses på Göteborgskalaset och jag ser fram emot det! Heders! Dock har vi en del att fixa med idag innan vi drar igång. Därav är vi vakna denna tidiga timma. Nu har nog Mick duschat färdigt. Då kan vi åka.

Nu börjar det...

Tack på förhand!

2010-08-09T12:23:00.002+02:00

Och sluta inte kommentera bloggen i samtal med Mick, men gör det även här så har jag något att göra när jag sitter hemma i Stockholm och ruttnar... Mm.

I wonder what Billy the Kid would have said

2010-08-09T12:10:00.003+02:00

Hänger i butiken, jag. Och väljer såser, men bara två till nästa container från andra sidan. Omöjligt, tänkte jag. Omöjligt att välja och att välja något bra som gubbarna inte redan valt. Det visade sig inte innebära några större svårigheter. Det var snarare som en uppenbarelse, en uppenbar uppenbarelse. Billy the Kid Bite the Bullet Hot Sauce och Billy the Kid Six Shooter Hot Sauce.

Er som inte känner till Billy the Kid, råder jag att googla. Den så kallade Vilda Västerns kanske topp ett outlaw. Jag är lite lycklig nu, men tro för den sakens skull inte att jag slutat sakna Siri!

Äntligen måndag och kanske sista kapitlet om Arvika

2010-08-09T09:08:00.003+02:00

Sitter hos Mick och såsar. Vi åker väl till butiken snart. Jag vaknade tio i åtta och sedan dess har jag väl mest duschat, klätt på mig och tyckt att Facebook kunde vara liiite mer roande, med tanke på hypen. Jävla morgon och Mick sov en timma längre han. Nu är han i alla fall vaken och sitter i sitt rum och tittar på TV eller fan vet vad. Morgontrött verkar han vara och jag är motsatsen. Sällan annars är jag motsatsen, men idag och det trots att inget roligt väntar mig. Eller jag ska väl säga hej till Johan också. Trots allt är jag ju i Göteborg.

Siri?

Hoppas vi har en bil när vi anländer butiken och både jag och Mick är sugna på att se var det är vi ska stå egentligen. Det ryktas om en bra plats och kul är väl det, men idag ska det regna.

Förresten, det där inlägget jag lovade er om sista dagen på Arvika och som jag inte skrev... Vad blir det av det? Det finns inte så mycket att säga. Jag fyllde år. Det var trevligt och mången norrman sjöng för mig. På norska. Ja, tänka sig?! Mjölkpojkarna dikterade ihop någonting, men jag tror det var något de gjort förr och så... jag vet inte. Det var en bra dag. Samma Marcus, Ekke och Gagge kom förbi och nog hoppas vi åtminstone se någon av dem på Göteborgskalaset också.

Den heltokiga bruden som absolut skulle ta mitt liv började med att skrika på Siri och Mick om att vi har ihjäl kängurur. Det har vi inte. Vi tillagar bara redan döda kängurur, men vi sponsrar ju det hela. Ja, onekligen. Vi är inte grönsaksätare först och främst. Ingen av oss.

Mick önskade bara att denna donna skulle läsa på lite om kängurun i Australien... eller lite och lite, läsa någonting alls innan hon kom och attackerade oss. Hon gav sig inte utan fortsatte att skrika och kunder som hade handlat och ville smaka på såser gick istället och kunder som stod i kö gick dem också. Knappast tror jag dem ha låtit sig övertalas av denna unga kvinna, men något störde dem så otroligt och mig med. Jag blir sällan arg. Det kan Siri intyga...

Medan Siri sprang efter en vakt och inte vilken vakt som helst utan första bästa, som för övrigt inte var vilken vakt som helst heller. Han var en god vakt med god aptit och god smak. Under tiden Siri var borta lämnade jag köket och gick runt disken för att be den galna veggiebruden att gå sin väg, men hon gick inte. Nej, hon sa "Jaha och hur gammal är du? 17-årig pojke eller vad fan du nu är!" och vände sig till Mick igen. Ursäkta? Så jag rörde hennes arm sådär lätt som bara jag kan och bara för att få hennes uppmärksamhet. Jag ville väl höra att jag var 17 år igen. Pojke behöver det inte tjatas om för det hör jag ändå, men kära någon? Säg att jag ser ut att vara yngre än jag är för det är viktigt för mig! Eller?

Ja, "Ursäkta?" sa jag, men det var också allt innan hon flög på mig med långa naglar och strypgrepp. Jag fick inte döda henne för någon och vilka det var som drog mig därifrån har jag ingen aning om. Johan försökte ta en genväg från köket ut, men det gick inte riktigt som han önskade och han fick gå runt som alla andra dödliga. "Du rör inte min personal" sa han till henne. Vilken gullig kille. Hon kallade honom typ 25 år. Det var det enda han gillade med henne.

Vakten kom och forslade bort den unga kvinnan och Siri undrade inte varför jag var så arg utan tyckte nog snarare att jag överreagerade eller så var det jag som tyckte att hon var dum i huvudet och inte en riktig kompis som inte brydde sig mer, men så visste hon ju inte heller om vad som inträffat. Det kom jag på och lät bli att berätta det, men jävlar vad arg jag var. Så att jag skakade. Det är inget att skryta om och jag skulle helst låta bli att skriva om det, men jag ska inte fara med osanning och jag ska inte utelämna viktiga detaljer.

Hon kom förstås tillbaka och ställde sig för att skrika på Daniel som snart höll på att bli galen... eller något. Jag stod i köket och höll masken, tänkte på vilken bra födelsedag det var. Det var det verkligen, men inte just då. Nej, inte nödvändigtvis just då.

Daniel frågade om numret till vakterna och jag sa att det inte behövdes, att jag redan var på väg att hämta en eller vad jag kunde hitta. Hittade samma vakt! På första försöket. Han frågade mig om det var samma tjej som tidigare och om hon bara stod och skrek och jag berättade att hon hoppat på mig för det där med sanningsgrejen, ni vet... Vad skulle jag göra? "Ingen" sa han, "Ingen rör min kock". Så kastade han ut henne och klippte hennes band och fick baby backs för besväret.

Jag gick inte och lade mig den natten, men när jag kom hem på söndagen. Siri åkte till Dalarna och hur det gick för gubbarna kan Mick berätta.

Dan före dan före Göteborgskalaset

2010-08-08T23:47:00.002+02:00

Nu ligger jag nedbäddad på en halvmeter hög luftmadrass som inte lär vara detsamma imorgon. Med en filt som kudde, men ett riktigt täcke. Ja, för en gångs skull.

Mötte Mick på stationen strax innan åtta för att mitt tåg var försenat. Ja, förstås. Vantrivdes på det där tåget och det kan absolut ha att göra med den bristande kvalitén på mina nya hörlurar, på det lilla stackars barnet som skrek hela vägen, på alla fyllon som åkte hem från Stockholm och stadens festivalutbud, det kan bero på personen jag satt mitt emot och personen jag satt bredvid, men det kan också ha att göra med - ja, för det kommer mera - att jag var på lokalpuben igår, fick öl för att vara med på 5-kampen och därtill drack än mer och än mer. Det var som en dröm, vill jag lova.

Mick och jag drack en, två, tre, fyra öl på Pullman på station. Jag drack Brooklyn Brown Ale och Brooklyn Lager för att det är två välsmakande öler. Det finns godare, jo, absolut och det finns sämre öler i världen, sanna mina ord. Sällskap fick vi av Anders, Pärlan och Fredrik. Vilka Pärlan och Fredrik är gör väl detsamma när allt kommer omkring, men Anders känner ni nog till med tanke på att han ändå är en av gubbarna på Extreme Food. Han kände nog inte till sig själv ikväll... efter Häckens förlust, för han är ju IFK:are. Glad kille förstås, javisst, men åh, han såg trött ut och det sa han att han var också. Ja, ja.

Siri saknar jag utav bara helvete. Det är inte klokt vad tomt det är utan henne och inte bara av den anledningen att jag är här i Göteborg, var jag annars ytterst sällan befinner mig utan henne någonstans i andrummet. Det är ensamt för om själsfränder existerar så är hon min.

Göteborgskalaset på gång alltså, börjar tisdag. Förhoppningsvis går det som önskat. Ja och vi ses där. Det förväntar jag mig helt enkelt. Mick hälsar att han går och lägger sig. Tidig första kväll i Göteborg den här gången. Skönt. Som en dröm. Blah, blah.

Bacon

2010-08-02T20:28:00.004+02:00

Alla som vet vet redan, men för er som inte gör det är detta inlägg. För en timma sedan precis fick jag mail av Johan. Ja, precis som alla andra som är medlemmar i Extreme Food's grupp på Facebook.

"Då var kontraktet signat och skickat och inom kort så kommer vi bli J&D Food Sweden! Så Baconnaise, Baconsalt, BaconPopcorn & Bacon Ranch skall spridas över hela Sverige.

Har ni butik eller känner nån som har som skulle vara intresserad å ha dom här godingarna så ska dom ta kontakt me vår fläskiga Bacongubbe Johan.

Fan va gött!"

Och ja, sista dagen om Arvikafestivalen skall dokumenteras, men jag har verkligen abnorma problem med att skilja dagarna åt. Att jag blev påhoppad av en vegan minns jag dock och definitivt och om det skall ni få läsa. Ja, okej. Jag kan till och med lova att jag publicerar något om det redan imorgon! Så har jag ett mål, jag också.

Johan är inte särskilt fläskig...

Minneskort lokaliserat

2010-07-22T15:27:00.004+02:00

Prisa Gudarna, Siri har hittat sitt minneskort. Hon är ju, som nämnt, i Dalarna nu och där låg det inte, men hon fick en liten uppenbarelse om var hon gömt det på landstället utanför Norrtälje och hon har telefonerat med sin far där och han har hittat det! På söndag kommer Siri hem och då är tanken att hon ska syssla med allt hon hinner på en vecka innan hon drar till Serbien. Allt hon hinner inkluderar att föra över bilderna på ett USB-minne som hon inte behöver på sitt Serbienäventyr och att ge det till mig. Som en dröm, tycker jag att det låter och snart får ni alltså bilderna från WCR, Metaltown och helst inte Pier Pressure.

Gargamelpost!

2010-07-22T14:33:00.003+02:00

Fick ett strålande mail på Facebook från ingen mindre än Gargamel, som besökt butiken några gånger. Han har haft sin grej så han har väl, fan vet jag exakt men halvkassa eller helbra, halvdöda, vad som, smaklökar, vilket innebär att han kan hälla i sig våra såser utan några bekymmer över huvud taget. Ja, ja, ni fattar grejen. Inget ont som inte har något gott med sig. Mick har också haft sin grej, men inte samma tur på just smaklöksplanet.

Hur som var Gargamel och åt hos oss på Arvikafestivalen. Han var drucken och jag var det nog också så vad vi pratade om, förutom att han var drucken och att jag nog var det också, minns jag inte. Jo, vi försökte komma på vad Gargamel i Smurfhistoriens katt heter och nu har jag googlat det. Azraël. Hur som igen, bra kille.

Bra mail:
Haha mitt favoritärkesepe från Arvika alltså!
Trodde nästan inte du fanns på riktigt.
Allt bra med du? Nyktrat till än?

Visioner och en smärre öltorka klockan ingenting

2010-07-22T13:09:00.004+02:00

Jag sov nästan ut, vaknade, traskade till duscharna och därefter till Extreme Food-tältet. Siri låg och sov i en av våra strandstolar. Ja, ibland tänker då gubbarna på allt. Hon hade inte lärt sig något om grytor, såser och riskokning och inte verkade det bekymra varken henne eller Mick. "Då hade hon ju kunnat få sova ordentligt istället" sa jag. "Nej, men hon har varit med och startat upp för idag". Äh. Det där klarar de av själva och enda syftet med att Siri skulle upp samma tid som de var ju för att lära sig saker som bara Mick kan. Vad de än må säga om saken så är det jag som har rätt, tycker jag.

Så jag grillade lite känguruburgare och målade ribs eller något och höll hårt i min grillpinne, för det är, sanna mina ord, en riktigt bra pinne. Pinnelius fick min strax heta och så döpte Johan och jag grillarna till Alexis, Adolf och Perry.

Dagen rullade förmodligen på som vanligt, mitt minne är lite påverkat från de här kvällarna. Gratis kaffe och halva priset på milkshake fick vi i alla fall av några bedårande pojkar i Mjölk-tältet bredvid Krubb-A-Dub. Siri gillar milkshake. Vi utbytte tjänster egentligen, eller födoämnen och det är lite vad vi sysslar med när vi åker ut på sådana här äventyr.

Och just det! Det har varit snack om att vi nästa år åker på en tre månader lång turné med bland annat festivaler och marknader inräknat och det är ju också därför jag och Siri måste lära oss allt, absolut allt, för att Johan och Mick ska kunna lämna oss, skicka iväg oss med eget crew när vi behöver infinna oss på två tillställningar samtidigt. Siri och jag drömmer om det här, vi har visioner. Nästa år hoppas vi ha vår egen vagn, för att slippa ha öppet dygnet runt, på lilla campingen och således ska ingen sakna oss. Ingen!

Det är lite som med butiken i Stockholm som det finns drömmar om och planer på, men knappt märkbara. Herregud. Vi vill ju ha den nu, vi är så taggade att överhuvudet Mick inte kan föreställa sig det. Inte prio nummer ett i Micks värld och det är väl begripligt att han vill ordna med den butik han redan har först, men det går ju så långsam att bygga ut den där jävla butiken och hade de satt mig och Siri på att göra det hade det varit klart för länge sedan. Sådana är vi. Sådana är de. Typiskt!!!

Hur som, vi frågade Marcus om han skulle kunna tänka sig att ingå i vårt team nästa år och det sa han väl inte direkt att han kunde, men när Siri frågade om han kunde grilla sa han att han kunde lära sig och det tar i alla fall Siri och jag som ett ja. Vi frågade Ekke också, men var för lat, sa han. Tråkigt, sa vi.

Dagen och kvällen började närma sig min födelsedag, men alla hade redan sagt grattis i förskott fastän jag berättat för dem att det faktiskt inte är särskilt lyckosamt. Så rätt som det var fyllde jag år och fick en kram av Siri, ett paket cigg av Anders, två öl av Mick och en gratulationsvisa av hela gruppen. Ja, där satt jag och njöt och någon timma därpå lämnade jag det välpreppade köket för öl i öltältet! Där kombinerade mjölk-pojkarna en liten trudelutt som säkert var någon annans från början. De kallade mig liten och rar och go och jag tror jag låtsades någon sekund att jag tänkte döda dem, men det tänkte jag aldrig!

Just det. Jimmy var där också. En pojke som värvat Siri och hennes väninna Sara till UNF. Värd att nämnas, absolut. Han skjutsade ju mig till Stockholm två dagar därpå!

Vi stängde ner, traskade till campingen och gick på ölräd, men en helt hopplös sådan. Ja, utan ett enda fynd förutom någon killes sista vita vin som fick mig att må som en dröm dagen efter, eller?

Brist på vatten och således en jävla massa inte såld mat

2010-07-20T12:47:00.004+02:00

På morgonen runt när som helst vaknade jag och frös likt fan vet vad. Ja, det är klart att vi inte hade med oss sovsäckar och sådant trams, eller ens en madress. Vi sov på en Djurgårdsfilt som jag ansåg vara det bästa alternativet till filtar att ta med eftersom det inte rörde mig ryggen om den förstördes eller försvann. Snarare skulle jag bli lättad och se det lite som en gåva.

"Siri, jag fryser" sa jag, men hon svarade inte. Hon satte sig upp, plockade kläder ur sin väska och lade dem över mig innan hon lade sig ner och höll om mig. För Siri är en riktig kompis.

Åtta var det upp och hoppa, köpa frukost på Statoil och duscha med funktionärer i ett omklädningsrum till en ishall. Sunkigt, jävligt, kläder på och så promenixade vi in på området och till vårt tillhåll, där gubbarna stod och grämde sig över att vi ännu inte fått något vatten. Vi ordnade med det sista och, klockan slog tolv, insläppet var försenat och "vad bra," tänkte vi "för vi har inget vatten". Så småningom trillade folk i alla fall in, men inte förrän runt 17-tiden kom någon och ordnade med vatten till oss.

Under tiden hade Siri och jag blivit mer eller mindre tokiga, bråkat med alla och blivit än mer frustrerande när vårt eviga tjat och bråk inte ledde någon vart. Dessutom hade vi bestämt oss för att älska Krubb-A-Dub, det enda mattältet där vi stod förutom vi. De hade inte heller vatten och kunde således inte börja sälja mat, eftersom det inte uppfyller hälsovårdsmyndighetens krav och de således riskerar förlora sitt tillstånd att sälja mat alls. Vi sålde inte heller något annat än läsk och syrsor i paket.

Efter några timmar kom hälsovårdsdamen förbi och tillät oss sälja ribbor och grytor, men inga exotiska maträtter som känguruburgare eller jamaicanska jerkspett förrän vi fått rinnande vatten. Vi blev alldeles till oss, men upptäckte snart att det inte var många som ville äta annat än just den där burgaren.

Krubb-A-Dub hade kunnat vara konkurrenter, absolut, men de serverade vegansk och vegetarisk mat. Alla vegetarianer och veganer som traskade förbi skickade vi till Krubb-A-Dub och tvärtom fast med köttätare.

Aja, vatten runt fem. Jag stod i köket och kvällen var helt okej. Jag svor på att inte lämna köket förrän jag kunde det exemplariskt, men snart hade jag tröttnat på den där skiten och ville stå i fronten med Siri och kränga mat. Det var då Johan sa till mig att jag skulle stå kvar i köket resten av Arvikafestivalen så jag passade på att tycka en aning synd om mig själv, men mest om dem eftersom jag och Siri kränger käk som ingen annan när vi är tillsammans.

När klockan började närma sig stängning och alla lämnade området insåg jag att jag inte ville ha med fronten att göra längre. I köket kan man preppa så att det finns gott om allt och när det kommer en liten rush sedan kan man stå och se på när fronten jobbar. Johan och jag hade det bra vid grillarna, vi hade makten för en köksmästare bestämmer alltid.

Många dök upp under kvällen och påstod sig sakna oss från Lilla campingen där Extreme Food stod förra året. Några som beställt åtminstone ett par gånger från hemsidan kom också dit och ville säga hej till Mick och säkert till oss också, men det var kanske inte fullt så viktigt. Ekke var en av dem och på honom ska det komma bilder för ingen har så tjusiga hängen i sina töjningar som Ekke och därtill är han en av dem som inte drar sig från att smaka på såser och låta bli att be om mjölk därefter. Några fler sådana älskvärda kunder finns det emellertid, men inte många.

En Marcus dök även upp och Mick frågade om jag kände igen honom eftersom han spenderat mycket tid vid tältet på Lilla förra året, liksom jag och Siri gjort, men jag vet inte. Kanske. Han var lite full, men bra och Siri och jag började överväga att värva honom till vårt crew om vi nu ska ut på egna Extreme Food äventyr nästa sommar. Utan Johan, Mick och Anders. Säkert är det därför jag fick stå i köket, för att de skulle slippa oroa sig över att jag inte klarade det. Efter bara en dag pratade Mick om att degradera Johan och även om det var tomt prat för min skull så tog jag åt mig så gott jag kunde och kallades snart Maya, köksmästar'n eller kängurudräpar'n. Helt okej enligt min mening.

Dagen därpå skulle Siri få lära sig gryt-, ris- och såsprepp så hon skulle få kliva upp 9 medan jag, min tursamma jävel, fick sovmorgon till 11! Som en dröm, va?

Säkerligen har jag glömt att skriva om en del viktigheter, men faktum är att jag kan inte, INTE minnas allt för även jag var mer eller mindre drucken! OK?!

Packa upp i Arvika

2010-07-19T17:09:00.005+02:00

Så, jag ska försöka påbörja det här bloggandet om Arvika och vi får alla läsa hur det går.

I tisdags tvättade jag och Siri alla våra kläder och sysslade med andra nödvändigheter. Tiden gick och snart var det natt, men vi gick inte och lade oss. Fan vet vad vi gjorde, men att sova fanns det bara inte en tanke på. Siri skällde på mig för att jag inte packat när klockan närmade sig tre på morgonen och jag gjorde som jag blev tillsagd. Halv fem hade jag ställt klockan på och halv fyra kom jag på att jag behövde vila lite. Eller sova, men hur det skulle gå, det visste väl redan jag. Siri satt vid datorn och mitt tangentbord är minst sagt inte särskilt diskret så där låg jag och trodde det var krig. Tjugo över fyra bad jag Siri lämna rummet så att jag kunde få sova lite, men det var försent. Där låg jag i tio och visste att jag måste gå upp för att resa på äventyr om just tio minuter. När jag klev upp hittade jag Siri någonstans. Sovandes. Jag väckte!

Vi plockade ihop det sista inklusive matlådorna vi förberett dagen innan. Man vet aldrig riktigt hur lång tid det kan ta att resa till Arvika, men det ska ni få reda på. Ja, efter den här redogörelsen. Så konkade vi saker till pendeltågsstationen och i förbifarten kastade jag mina hemmanycklar i kuvert i min gode vän Magnus brevlåda. Han lovade att vattna blommorna mina för att han är lite som en dröm.

På Stockholm Central köpte vi frukost, mötte Daniel och sprang till vårt försenade tåg. Där somnade Siri och där satt Daniel och slappade. Där satt jag och stirrade. Sen stod vi still för det är så det går när man reser med SJ. Man stannar och så står man still. Olika länge beroende på fall.

Åt lite, pratade ytterst lite tills jag och Siri nådde toppen av trötthet och vi började skratta åt allt det där tråkiga vi kunde komma på att skratta åt. Stackars Daniel, tänket jag sen, men inte då. Fast vad vi skrattade åt var roligt. Absolut roligt och är det fortfarande. Jag saknar Siri. I någon av de skolor hon gått i var en kvinna och berättade om feministiskt... självförsvar eller dylikt, skitsamma. Om jag förstått det rätt så är det ändå skitsamma. "Om en kille kommer fram till dig när du är ute och vill bjuda dig på en drink och du tackar nej och han ändå vill bjuda dig på en drink så betyder det att han inte förstår ditt nej och då måste du säga det med hela kroppen: Nej. Nej, nej, nej, nej, nej. Min kropp är inte ditt tempel." Det är inte meningen att ni läsare ska skratta nu för detta kommer förstås med en koreografi som är något utöver det vanliga. Eller?

I Karlstad bytte vi tåg och snart var vi i Arvika varifrån vi tog taxi till incheckningen. Funktionärerna var dumma i huvudet och sa att incheckningen öppnade 11 och när klockan var 11 sa de att den öppnade 12. Siri sa åt dem att de ljög och de svarade att de inte visste vad klockan var. Apropå? Tänkte jag. Vi traskade ändå bara in på området och när vi konstaterat att vi inte sovit på 28 timmar träffade vi Mick, Johan och Anders och någon karl som sa att här ska ni stå. Sen började vi bygga tält!

Det var underbart roligt eller något. Vi hade ingen öl. När vi skulle plocka ut frysen som vägde runt ett ton var det enda vi trodde att vi hade till vår hjälp en hjulklädd planka som var cirka 50cm². Vi sköt ut frysen över kanten på lastbilen och hade plankan under, såg till att den var så i mitten under frysen som det gick. Haha, jo, bara tanken på det får mig att skratta och jag ska förklara för er varför. Om ni inte förstår så lämnar jag det åt er, för jag är lite av en professor i att förklara saker. Eller?!

När det bara var ett hjul som satt där det skulle hade vi sådan tur var kommit så långt att vi , förvisso med mycket möda och stort besvär, kunde skjuta in frysen på en av pallarna vi lånat av en snäll herre. När vi gjort detta och skulle flytta den fulla kylen kom vi på den strålande att idén vrida bilen, knuffa ut kylen på flaket, backa bilen, sänka flaket, och hålla emot medan någon körde fram bilen. Vi hade väl sparat oss rejält om vi kommit på det en stund innan., men ibland krävs det kanske ett problem för att hitta en lösning.

När vi var klara med tältet och allt vad det innebar drog Siri och jag till lilla campingen för att slå upp vårt tält. Vi skyndade sedan för att möta Anders med bilen i vilken han hade all vår packning och ett extra tält(?). Det slog vi upp på lugna campingen och således hade vi tillräckligt med valmöjligheter, ansåg vi. När det var uppslaget, eller uppslaget och uppslaget, det var mycket behändigt och slog upp sig självt, spatserade vi tillbaka till lilla campingen och lade oss att sova på gräset i skuggan av någon annans tält innan vi återvände till festivalområdet för öl och ribs utanför Extreme Food-tältet.

Vi åt ribbor, drack öl och pratade om ditten och datten och om att vi inte ännu fått tillgång till vatten (rimpoäng!). Efter någon timma drog vi oss alla tillbaka till våra sovplatser, om man anser hela lilla campingen vara vår, för där drog vi runt någon timma och hittade karlar Siri av misstag fotat på Dancing Dingo när vi var där senast. Roligt. Klas hette han och hans goda vänner, varav någon var med på Dancing Dingo, hette Kalle, Christian och Oscar. Några fruntimmer var med där, men vad de hette har jag svårt att minnas. En hette kanske Saga. Ja, kanske. Så sov vi några timmar på lugna campingen innan vi for upp klockan åtta för att duscha och göra vad vi hann innan vi skulle vara på plats vid tältet igen klockan nio.

Och det kommer säkert tiotusentals bilder förr eller senare och det är bara en smärre överdrift! Ni lär få bläddra bakåt för jag lär placera dem i inlägg som de hör till.

D.Ö.D.

2010-07-18T17:36:00.001+02:00

Nu är jag hemma, men Siri är i Dalarna någonstans och jobbar med annat än Extreme Food. Sådan är hon! Om Arvikafestivalen får ingen läsa förrän tidigast imorgon eftersom jag kräver viss återhämtning. Tack för eventuell visad förståelse.

Inför Arvikafestivalen

2010-07-14T01:20:00.011+02:00

Alldeles om några timmar lämnar Siri och jag min lägenhet och påbörjar vår resa till mest västligare längdgrader, men också något nordligare breddgrader. Arvika är vårt mål och tåget lämnar Stockholm Central 06:30. Alldeles lagom, eller?

Jobbmötet på Carmen och därefter Bröderna Olsson gick som en dans på rosor och blood shots. Som en jävla dröm och vi ser nog alla tre fram emot att jobba tillsammans. Vi talade inte om mycket annat än jobb, fast nog rymdes en del berättelser om äventyr som kan få vem som helst att trilla av stolen. Jag drack Brooklyn Lager och Oppigårds Golden Ale för sådan är jag och inte mycket mer. Daniel förstod direkt och berättade därtill att några killar på andra sidan lokalen hade paxat oss.
Vi förklarade pax-reglerna för Daniel och inte för att vi förväntar oss att Daniel ska göra oss sällskap i vårt paxande, men för att han ska förstå och vi ska slippa förklara det när vi väl på festivalen får en minut över. Den minuten kommer vi ju garanterat ha munnen full av öl och inte ha tid eller lust att säga ett ord mer än nödvändigtvis skål om vi ens hinner.

Hur resan till Arvika går, det vet vi inte. Johan har bokat biljetten och kolla upp resan med hjälp av bokningsnumret, kan vi inte. Det kan i princip ta hur många timmar som helst och då har jag inte inkluderat förseningar i den uträkningen. Fast så dum är väl inte Johan att han ser till att vi är där till natten när tält och grillar och allt vad det är redan måste stå klart, vara inspekterat och godkänt?

Hur som helst. Siri och jag har lagat mat för picknick på tåget. Att affärerna är öppna innan vi lämnar huvudstaden är knappast troligt eller alldeles säkert bara en dröm och drömmare vet vi ju är tappade idioter, sådana vi inte har något för. Ja, ja, nu ska jag inte vara den som rycker livsglädjen från alla stockholmare som liksom vi far till Arvika imorgon bitti vid samma tid, med samma tåg och som inte inte har tänkt en tanke på att äta bör man, annars dör man stämmer. Dör gör man förvisso i vilket fall, men förr utan mat om man inte i blindo traskar över autobahn eller så. Fan vet jag, jag känner inte till allas öden och missöden. Nog om det, nu tröttnar ni snart på att läsa vad jag har att dela med mig av. Ja, om ni inte redan gjort det vill säga och det har ni säker- och hoppeligen för er skull och ingen annans.

Vi har laddat med vatten också. Att vi skulle ha den äran att få resa med X2000 och med fungerande AC, skulle aldrig falla mig in att tro och vatten och annan värdig dricka tar ju, som känt, slut på de där svettågen bara efter en liten stund. Innan man hinner blinka ens en gång!

Tillgång till Internet där i Värmlands skogar, vill jag inte våga påstå oss komma att ha heller. Eller vågar och vågar, modig som jag är hade jag nog gjort det illa kvickt om det inte vore för att jag starkt, starkare än någonsin, betvivlar att vi kommer ha möjlighet att koppla upp oss själva och skriva om det ljuva livet.

Ni får helt enkelt läsa hur bedrövligt och enastående vi haft det när Siri är i Dalarna och jobbar, men jag är hemma och bloggar.

Hyffsat glada tjejer hemma

2010-07-12T14:56:00.004+02:00

Så. Idag ska vi alltså träffa Daniel. Siri kommer hit så fort hon ätit, packat och betalat lite räkningar. För övrigt har jag typ inte en krona att leva på, men inte heller några räkningar att betala. Jag kanske inte hade råd att bjuda Neville och Nicholas på öl mest jämt. Äh, det ligger nog i generna. När Siri kommit hit med packning och allt vad det är, ska vi bara äta något innan vi drar till Carmen.

Med från Göteborg hade jag och Siri Baconlypsyl, Bacon Ranch Dressing and Dip, Mix Jerksås, Blair's Chipotlechips, någon Mayonnaise, Pluto's Jamaican Jerk marinerad Paradise Potion, Baconsalt med hickorysmak, Lynchburg Tennessee Jack Daniel's BBQ Hot & Spicy, Achiote Pasta m.m.! Bra resa.

Inför Arvika är vi hittills lagom taggade. Vi vet att Mick och Johan sliter med förberedelser av alla slag, eller hoppas i alla fall att de gör.

Jag har ett bekännande, vi skäms, men bara lite: Vi liftade inte heller hem från Göteborg. Vi kom ju plötsligen på att vi faktiskt hade en tid att passa. Eller en tvättid och så ett löfte till någon som vattnar mina blommor när jag är borta. Han fick presenter i mängder för det dock. Vi tog tåget, jag bokade på fyllan vilket är anledningen till att jag nu inte har många ören kvar på mitt konto. Det skulle ha tre timmar, men tog 4½. Älskar uppehåll för tågmöten och dylikt, ja, t.ex för att loket har gått sönder. Det gjorde det nog bara för att jag satt och SMS:ade om att jag ville åka någon annanstans och för att jag fick "stanna tåget, så kommer jag ikapp" till svar. Jo, därför stannade tåget, för allt solen snurrar runt mig och jag snurrar runt mig och mig, mig, mig! Jo, sa jag.

Makaroner är inte min favorit. Därför längtar i alla fall jag till Arvika.

Dagen före hemfärd

2010-07-12T03:34:00.007+02:00

I lördags sov vi hela dagen precis som vilken annan dag som helst. Vi tänkte ta oss ut innan klockan åtta på kvällen för en gångs skull, men det... gick i stöpet. Jag var i behov av att träffa Johan för att låna hans iPhone. Micks dator... den är som den är. Jag bad om en adress, vilket Mick inte kunde ge mig. Han förklarade hellre hur vi skulle gå från Järntorget fastän jag tjatade om att vi tänkte ta taxi. "Men åk till Järntorget och gå förbi butiken och gå ner mot vattnet. Så går ni liksom fram till vattnet och så ser ni två snygga gubbar där och det är vi." Eh. "Med den där beskrivningen hittar vi er aldrig." blev svaret. Så vi tog taxi till det där förskräckliga hjulet vid Lilla Bommen. Där på någon uteservering satt de och drack öl.

Jag köpte Kilkenny och Siri drack chokladkaka och åt någon lightläsk.En öl senare ville jag iväg. Plötsligen hade jag jättebråttom så jag drog med mig Siri, gick hela tiden tre meter framför henne och till Nordstan. Jag behövde cigg och jag behövde det nu. Eller då. Aldrig tidigare har jag upplevt sådan abstinens och jag förstod heller inte riktigt vad det handlade om förrän jag blev otrevlig mot Siri. Ingenstans verkade det finnas en vanlig kiosk med ordentliga öppettider, men nästan framme vid Kungsportsplatsen fanns en godisbutik och de hade till och med älskvärda blå Prince. Strax därpå satt vi i en taxi på väg till Kelly's och det var trevligt där. Jag drack East India Pale Ale! Den är jättegod. Nicholas kom dit! Förresten heter en av vakterna där 1400-2145. En annan heter Niklas.

Vi praktiskt taget rusade in på Kingshead för att jag vill åt en London Pride innan vi lämnade den här långgatan för avenyn. Siri beställde något ganska precist, hur något nu kan vara det, och så fick hon vad hon bett om och jag undrade om jag borde vara orolig. Sen åkte vi till Dubliner. Neville kom dit! Vi hade jättetrevligt, säkert roligt också och det väl allt jag minns och orkar berätta om.Imorgon ska jag och Siri träffa Daniel på Carmen. Vi vill säga hej och hallå mest innan vi drar till Arvika på onsdag. Vi har ju inte träffat honom och tvärtom.

Dagen före dagen före hemfärd

2010-07-12T02:26:00.006+02:00

Nu är vi hemma, men jag måste berätta klart. Vad vi gjorde, vad som hände och vad som hände sen. En del av det jag minns kommer med. Resten gör det inte!Av någon fick jag på fredagen rådet att gå till Kelly's på Andra långgatan. Jaha, tänkte Siri och jag. Vi gick ju förbi det igår och några andra dagar i våra liv, men så planerade vi vår kväll och tänkte gå in på Kelly's dagen till ära. Det gick sig inte. Johan ringde och sa åt oss att komma till Henriksberg där han satt med Mick och Marie. Av samma person som rådde oss att gå till Kelly's fick vi rådet att gå till Henriksberg. På lördagen. Men nu var det fredag och vi gick dit. Jag drack Kilkenny och Siri drack läsk och åt mat. Vi hade en trevlig stund. Och Nicholas som vi träffade dagen innan på Dubliner kom dit på sin moppe och stannade en stund.

Sen! Åkte Mick hem till sig och Marie hem till Johan och henne, medan Johan, Siri och jag fortsatte till Dancing Dingo! Vi sa hej till Robban och gav honom ett kuvert utan dess like. Jag, Johan och Siri snackade jobb och jag blev lite rörd. Vi skålade och precis innan dök några före detta kollegor till Johan upp. De satt en stund och försvann sedan, men inte mig emot eller tvärtom. Nicholas kom tillbaka, han och Johan snackade dykning och det var så jävla tråkigt att Siri och jag ville dö. Å andra sidan var Svante där, fastän han inte jobbade så Siri kunde åtminstone sysselsätta sig med att stå och snacka skit med honom och Robban. Jag satt och dog, visste inte var hon höll hus.När de slutat prata om dykning ville Johan snart gå hem. Tråkigt. Han hade ju bjudit mig på öl hela kvällen dittills och jag gillade det hela tiden. Johan fick lite hjälp på traven. Ut alltså. Siri kastade helt enkelt ut honom och fick beröm från vakterna som egentligen jobbade där. Jag hade varit där och fotat när Johan förnedrades så om det inte vore för tre små, ettriga Stockholmsfruntimmer som rusade in i mig. Först den ena, sedan den andra och därpå den tredje. Helt logiskt. Idioter. Jag armbågade dem lite och hoppades på en moshpit sådär som jag oftast gör och de skrek av förvåning över att någon reagerade på att de kom skenande som tappade fanskap. "Sluta" gnällde det och jag sa att jag hatar stockholmare.

När Dubliner stängde ville vi gå någon annanstans, men inte till Valand så vi gick till Valand, betalade 100kr inträde och ångrade oss djupt och engagerat.Svarttaxi hem var ett misstag. Överenskommet pris stämmer inte nödvändigtvis (rimpoäng!). Så arg blev jag att jag sa hemska saker och bad Siri döda chauffören med sitt insulin. Det gjorde hon inte. Vi gick därifrån och hem och sov.Fler bilder på ingång.

Den här gången i Göteborg

2010-07-09T14:16:00.009+02:00

Så vi kom till Göteborg till slut. I tisdags. Vi har gjort begravning och annat mindre roande, men inte så mycket. Jag mådde som överkörd av en buss när vi kom fram och till i förrgår, men nu är det bättre och jag tycker plötsligen att det är roligare att göra stan än jag gjorde för några dagar sedan.Göteborg är trevligare än Stockholm. Vi flyr Stockholm så fort vi kan. Så fort vi kommit hem.

I onsdags såg vi andra halvlek av Tyskland-Spanien på pizzerian Del Piero på Jaegerdorffsplatsen, inte långt från vårt näste. Därifrån tog vi minitaxi, som vi älskar, till Kingshead och mötte gubbarna och Marie. Vi eller jag dog av skratt mest jämt. Marie är en rolig kvinna. Asrolig kvinna faktiskt. När vi var klara där drog Mick hem till sig och Johan och Marie hem till sig. Siri, jag och Neville fortsatte till Avenyn och Dancing Dingo. Vakten Svante paxade Siri medan jag drack italiensk öl och lyssnade på Madness. Det var lite som en paus från stöket på Kingshead och det kommande stöket på Babar. Det var trevligt! Vi hade roligt. Även utan Marie!

På Babar var det lika obeskrivligt som vanligt och inte för att det är ett så jävla roligt ställe, utan för att jag inte finner ord för den skeva mixen av tråkiga människor och idioter. Vi går ändå dit igen ibland. Typiskt, men de har London Pride och jag har inte hittat den på något annat tre-ställe.Efter en halv minuts konverserande med Siri här om just Babar har vi kommit fram till att vi går dit lite för att man kan hitta eller bli hittad av nästan precis vem som helst. Egentligen är det väl därför vi går ut över huvud taget. För att träffa skevt och skitjävla roligt folk.Iiiigååår.... var vi på Kingshead igen efter att ha åkt in till Avenyn för mat för att sedan upptäcka att Siris pass var kvar i Mayorna. Minitaxi. Äcklig chaufför och så Andra långgatan. Efter att ha konstaterat att det på Kingshead inte fanns mycket mer för oss att göra än att störa oss på folk som envisades med att sitta vid samma bord som vi, gick vi till Sejdeln. Där finns en tavla med en svart katt som motiv och jag vill ha den. Jag vill ha den nu. Siri drack läsk och jag drack Samuel Adams Boston Ale. Sen kom de där envisa mongo-pongosarna från Kingshead dit också och slog sig förstås ned vi vårt bord. Vi gick. Eller typ sprang.Tog Minitaxi igen, men till The Dubliner, men den här gången fick vi åka med en trevlig chaufförska som faktiskt kört oss till The Dubliner en annan gång. Ja, förra gången vi var i den här stan. Vad drack jag där, då? Murphy's Red. Vi hade en bra kväll och träffade en jättejätterolig Johan som började bli full. Traditional Irish Music stod det på en fin skylt att de spelar på det där stället, men de hade ingen koll på Stan Rogers. Lite ledsamt, men det gick över efter en liten stund. Siri käkade burgare innan vi åkte till Mayorna för att däcka.

Tänkte kolla det där Bar Kino ikväll tills jag precis googlade och läste att det är ett hipster-ställe. Tack, men nej tack. Var fan finns alla schyssta sunkpubar med sunkhunkar och ok öl?!

Fler bilder på ingång.

Micks numera omtalade särskrivningar

2010-07-06T10:41:00.004+02:00

Jag fick verkligen ett SMS från en god vän precis, som skrev att "Dels undrar jag om du kan se över Extreme Foods hemsida. Gubbarna har lyckats få till sjukt många särskrivningar och annat. Var lite språkpolis tack! Annars en kul sida."

Bra SMS och verkligen... om jag fick skulle jag rätta hela skiten, men att skåda så många särskrivningar tar på krafterna så jag skulle kräva pengar för jobbet och det skulle jag aldrig få!

Tågar till Götet ikväll

2010-07-06T10:07:00.002+02:00

Typiskt, men eftersom Siri har en del filmjobb att pyssla med så har vi behövt skjuta liftturen tills det är dags att åka hem från Göteborg. Vi tar tåget dit idag, lämnar Stockholm Central 17:05. Biljetterna är bokade och runt tre åker vi in till stan. Jag har lite saker jag måste införskaffa i utbyte mot pengar. Även det är väl typiskt? Nu hinner vi inte lifta längre. Vi måste veta säkert att vi är på andra sidan landet imorgon för då är äger en begravning rum och den ska det gås på. Nu när Hultsfredsfestivalen är inställt skulle man kunna tro att vi skulle sitta sysslolösa och kanske lida av obeskrivlig tristess till och med, men icke! Folk trillar av pin precis som vanligt. Som om Hultsfredsfestivalen startar imorgon och som om Extreme Food inte har förlorat några ören över huvud taget.

Onsdagkväll gör vi nog stan.

Hur fan tar man sig till Kungsbacka från Göteborg och sedan tillbaka igen? Västtrafik?

Siri har tappat sitt minne

2010-07-05T00:47:00.003+02:00

Minneskortet med bilderna från WCR, Metaltown och Pier Pressure är för tillfället på okänd ort, vi minns helt enkelt inte riktigt var vi gjort av det. Dock och förstås hoppas vi att det dyker upp på något vänster och ju förr desto bättre!

Fast jag hatar verkligen särskrivningar och "sista bokstaven"-missar

2010-07-05T00:10:00.000+02:00

Okej, jag har läst det nu. Du får skriva hur du vill. När jag rättar folks texter vet jag hur det slutar. Jag önskar helt enkelt att det aldrig skrivits något och sådan tänker inte jag vara. Natten till ära liksom.

Ingen stavkontroll

2010-07-05T00:00:00.000+02:00

Jag tänker inte rätta Micks inlägg. Jag tänker inte ens läsa det. Lite av en språkfascist kan man säga att jag är och hittar ni stavfel och dylikt i någon av texterna jag skrivit, var goda att meddela mig snarast. Det får bara inte förekomma...eller... ja. Hur som helst. Mick!

Helt Oextremt

2010-07-03T23:17:00.002+02:00

Kom just hem efter en barrunda me mycke VM fotboll... lite sugen på lite mat. Satte på spisen, fel platta visa de sig. Brandlarm på, grannar knacka dörr å en jävla massa rök... låg nån plastgrej där ju... Flashback från ägg grejen för nåra år sen. Ska kanske berätta den storien nån gång.

Har funderat på om att berätta om en av dom sjukaste månaderna ja upplevt... ja.. förra månaden va de. Har aldrig upplevt liknande nånsin... Har aldrig gått bättre för extremefood och aldrig sämre, plus att de har varit utomjordiska (Tyska) infiltrationsgrejer som hänt.
Får fundera på hur ja ska lägga upp storien. Nu börjar röken lägga sig här,,, tar mig en bärs å sen e e sova.
Va de lagom sär skrivning May a ?

/Mic k

Mer dödssås åt folket

2010-07-03T17:51:00.003+02:00

Här om veckan (jag borde kanske ha postat det här inlägget tidigare) var jag och Siri ute och gjorde stan. Jag hade glömt min Shot To Hell i hennes väska när vi reste från Göteborg senast och fick tillbaka den då. Onsdag förra veckan skulle jag tippa att det var. Vi satt på en sunkig snabbmatsrestaurang vid Slussen och hamnade i ett samtal med några dalmaser. Mycket trevliga, eller? Till en början var det ganska motsatsen till trevliga. Dryga rent ut sagt och jag vet inte varför de envisades med att prata med oss och samtidigt låtsades att de inte ville göra det. Aja.

Den ena jobbade som kock av något fabulöst slag och undrade vad vi arbetade med, varpå vi började göra reklam för Extreme Food som vanligt. Per automatik. Jag har fortfarande gott samvete för att jag älskar Extreme Food. Vi plockade fram Shot To Hell. Han ville smaka. Han vågade absolut, sa han. En dum en trodde han var på jobbet fortfarande och bjöd på dödssås. Kort därefter fick jag punga ut 16kr för en mjölk för att stilla mitt plötsligt dåliga samvete.

Senare på Skeppsbar hände ungefär detsamma när en herre artigt frågade ut Siri och mig om vårt jobb. Han smakade såsen och plötsligt som det var vek sig benen på honom och för att inte fara i backen fick han hålla i sig i barstolen. Det var en ren fröjd för ögat, vill jag lova!

Jag bjöd även min kära mor på den efter ett smärre gräl vi haft. Hon är tyvärr lika cool som jag... så det var inte det minsta roligt.

Går i liftastankar

2010-06-30T14:01:00.007+02:00

Igen har jag telefonerat med Siri. Hon vaknade precis och hon sa, precis som hon redan sagt till mig cirka tusen och en gång att hon behöver jobba i två dagar till. Det är något filmskapande där hon är kostymör och det verkar gå sådär för att de inte verkar veta hur man gör en film. Fast vad vet jag? Jag kan inte göra en film, men jag skulle se till att alltid ha uppdaterade inspelningsscheman om jag förväntade mig att mina anställda skulle hinna klart innan deadline. Hur som. Vi liftar kanske till Göteborg om två dagar, då. Jag hoppas det.

Lite vill jag städa butiken på Ingenjörsgatan. Bara för att det behövs och för att jag ska ha något att göra i Göteborg, för har jag inte det kan jag lika gärna stanna här och göra ingenting. Siri hjälper mig nog om jag lägger upp det på ett bra sätt. Mick skulle skratta sig lycklig om han kände till min plan. Dock är det inte säkert att jag städar den där butiken. Det beror på Siri, för jag gör det fan inte själv. Det ska vara roligt att städa och det är det inte. Just därför kanske jag låter bli.

På väg hem från Arvikafestivalen -09. Vi hade tagit oss via Göteborg till Eskilstuna och skulle få skjuts hela vägen hem till dörren. Var och en av oss. Jessica var med. Siri var självklart med. Goda tider. Igen, igen, igen!

Hultsfred inställt

2010-06-29T23:57:00.009+02:00

Inget Hultsfred! Festivalen har gått i konkurs, vilket kanske inte kom helt oväntat, men det är ändå tråkiga nyheter. Så vad gör vi då? Det enda målet i alla fall jag hade inom de närmsta två veckorna var ju att åka dit. Johan och Mick är nog lättade med tanke på hur mycket de redan har att göra, men mest är vi alla ledsna. Och jag är det mest för att vi inte får ha vår Meet is murder-premiär förrän på i Arvika. Inte för att jag gillar grönsaker särskilt, men för skylten!

Här är för er lite tappade, om ni finns, som inte tror mig: länk.

Så jag ringde Siri och meddelade henne, men det blev inget längre samtal eftersom hon är ute på äventyr med Saro och några marockaner. Jag hann dock föreslå att vi drar till Göteborg istället och gör den staden några dagar. Vi hann ändå inte med så mycket söndagskvällen och måndagen efter de fyra festivalerna i Frihamnen. Nästan allt var ju stängt eller stängde tidigt? Vad är grejen med det? Det enda bra med Stockholm kan vara att det är mer än två pubar öppna till tre varje dag och att det dessutom är ställen öppna till fem. Hur som helst tänkte vi åka. Kanske med Saro och Sosso om de är villiga att följa med.

Nu hoppas jag att Daniel inte har hunnit köpa en tågbiljett, för jag har fått ett mail av honom på Facebook om att han skulle göra det ikväll och att vi skulle ta det tåg vi pratat om att ta. För övrigt är Daniel en viktigt beståndsdel i teamet under inte längre Hultsfreds-, men Arvikafestivalen. Kanske även längre fram om allt går sig väl.

Aja, inget Hultsfred, men förmodligen Göteborg och ni kan hitta oss där ni kan hitta öl!

Meat is murder

2010-06-29T12:43:00.006+02:00

Och hoppas att det inte undgått någon att vi kommer att erbjuda vegetarisk mat på Hultsfreds- och Arvikafestivalen. I utbyte mot vanliga pengar förstås. Precis som med vanlig mat. Det kan ni hälsa alla era icke köttätande vänner. "Meat is murder" ska vi skylta med och det är helt sant.

Utbudet i Frihamnen

2010-06-28T23:14:00.006+02:00

Så vad vi sålde har jag bara i förbifarten fått ned, men nu tar vi det och hoppas få med allt.

I matväg var det fyra rätter, vilka förstås gick att ändra på lite hur man önskade. Vi är inte omöjliga. Vi, eller åtminstone jag för jag ska bara tala för mig själv, älskar att göra en kundkombinerad tallrik eftersom att det lite ger mig en paus från annars samma sak jämt.

Jamaikanska jerkspett
Ris, sallad, ett kycklingspett, ett spett på känguru, krokodil och struts med jordnötssås.

Känguruburgare
Känguruburgare i pitabröd med sallad och kaktus

Baby back ribs
Baby back ribs, bönor, majs och barbecuesås

Texax chiligryta
Ris, chiligryta, nachos, ostsås och salsa.

Drickorna är oväsentliga, men i kiosken sålde vi bland annat fem olika sorters chips, alla från Death Rain. Habanero, Parmesan & Habanero, Chipotle, Buffalo Wings och Cheddar. Habanerochipsen gick absolut åt värst och när jag idag pratade med Mick i telefon och frågade honom varför jag själv inte tog med mig några påsar hem så svarade han att de snart är slut och säkert inte ens kommer kunna följa med alla festivaler. Det är en skandal om än en underbar sådan!

Och så Hotlix. Vi sålde askar med myror doppade i vit choklad och andra askar med både larver, syrsa och myror doppade både vit och vanlig choklad. Därtill hade vi odoppade larver i askar, tre olika smaker. Mexican spice, BBQ och Cheddar Cheese. Syrsor i askar hade vi också, även de smaksatta med antingen Sour Crem & Onion, Bacon & Cheese och Salt & Vinegar. Mina favoritlarver är Mexican spice och mina favoritsyrsor är Bacon & Cheese. Har jag förstått det rätt är det även sorterna Siri föredrar.

Klubbor sålde vi med antingen syrsa (apelsin-, kanel-, mint- eller druvsmak), larv (tequila-, äppel-, vattenmelon- eller apelsinsmak) eller skorpion (blåbärs-, äppel-, jordgubbs- eller banansmak.). Klubba med chili och kanel i fanns att köpa,. Jalapeñoklubba och habaneroklubba dessutom, den andra starkare än den ena och så hade vi klubba med Margaritasmak.

Och baconlypsyl.

No Pressure

2010-06-28T14:19:00.007+02:00

Jag och Siri var uppe med tuppen klockan åtta och vi väckte inte Mick, trodde inte ens att han var hemma. Vi åt och gjorde oss klara, spatserade till spårvagnen och fick vänta i en evighet eftersom det var söndag. Kom till Järntorget och skulle få vänta en evighet på en spårvagn även där. Vi ringde minitaxi. Minitaxi är det absolut bästa med Göteborg. Fem över tio var vi på festivalområdet, men varken Mick, Johan, Neville eller Anders syntes till. Och Marie skulle inte vara med på Pier Pressure så att hon inte var där, stämde ändå. Vi gav oss direkt i kast med att tömma poolen som bildats i det inbuktande taket på partytältet över grillarna. Grillarna tog vi därefter och när Johan och Mick anlände tjugo i elva var vi praktiskt taget klara med dem. Vi fixade med resten så gott vi kunde för några kartonger med insekter kunde inte stå på disken när det regnade som det gjorde.

Jag sa redan på vägen till Pier Pressure att det inte fanns någon anledning för oss att åka dit och att vi inte skulle ha en enda rush och att det känns som en meningslös söndag. Ingen vidare trevlig inställning, men så hade jag varit vaken till fem, om än på halveget initiativ. Därtill är jag ganska mycket av en ”vad var det jag sa?”-person, men det är också min enda sämre egenskap................

Dagen innan, efter den åtta timmar långa rushen, hade vi låtit oss avundas våra Sweden Rock-grannar som bara satt och gjorde nästan ingenting hela dagarna, ja förutom att bli bjudna på mat av oss. På söndagen dog vi tristessdöden allihop. Siri och jag fick varsin déjà vu och trodde vi satt på tåget till Göteborg igen. Vi konstaterade snart att vi föredrar rush framför Pier Pressure. Vi hade förvisso nog kunnat konstatera det redan när vi kollade vilka som skulle spela på festivalen, men det var nog också därför jag kände på mig att vi inte skulle ha något att göra. Och så allt regn.

Det finns inte så mycket mer att säga om söndagen, förutom att vi spenderade gott om tid i öltältet och att alla där verkade ha lika roligt som vi, alltså inte alls. Johan och Mick turades om med att ta en tupplur ovanpå den omtalade gaslådan. Siri sov lite i en strandstol hos Sweden Rock. Jag fotade asfalten och var faktiskt ganska nöjd med min ”såhär roligt har vi”-bild. Och så dök Marie upp i alla fall och vi kallade henne förstärkning, men det var knappt att någon orkade roas av det. Så tråkade var vi!

Förvisso fick vi fina Hooligan-tröjor till ett bra pris. Tror jag tackar Siri för det snarare än någon annan? Det är möjligt att ni inte förstår, men man måste inte förstå allt.

Kvällens största framträdande var HIM och de spelade covers. Folk som hatade Takida blev alldeles till sig när HIM bordade scenen. Helt obegripligt och lite gråt- eller skrattretande.

Vi städade vi som aldrig förr. Nästan allt skulle bort och när det bara var frys och kyl kvar som skulle in i bilen fick Siri och jag lov att gå. Vi åkte med några till Babar och jag drack öl och Siri drack Pepsi Max. Något roligt om den kvällen finns egentligen inte att säga. I alla fall fick jag frukost på luftmadrassen och jag och min allra bästa Siri svor på att inte skiljas åt igen för det kan hur lätt som helst gå käpprätt åt helvete när vi inte längre kan hålla koll på varandra.

METALTOWN!

2010-06-28T13:18:00.003+02:00

För mig som jobbade mer än jag drack öl och såg på bra och halvbra band är det inte så lätt att skilja dagarna åt, framförallt inte fredagen och lördagen. På fredagen vet jag att jag och Siri försvann en kort stund för att åtminstone få höra något av Skindreds framträdande och det fick vi. Siri gillade och ville dansa. Typiskt henne. Vi återvände och Neville försvann i samma ärende, vi försvunnit. Han kom tillbaka och bekräftade att han gillade. Så stod vi där och gav folk insekter och mat i utbyte mot pengar. Dödssås och Habanerochips fick man smaka och de där chipsen gick åt som smör i solsken. Vädret var bara något att hurra för emellan varven.

Vi hade några smärre rusher på fredagen också och det var bara roligt! Allt var roligt och livet var som en dröm.

Sabaton såg vi från vår plats bakom disken och alla tjatade om hur bra de är, men jag tror inte ens att jag lyssnade. När det låter överallt hela tiden, stänger jag snart av och har inte längre möjlighet att ta in mer. Och så överanalyserar jag allting sedan. Det är perfekt!

Rammstein lockade folk och snart var det bara jag, Mick och Siri kvar. Och så turades vi om att spendera vår tid i öltältet och det ljuva livet fortsatte.

Så drog vi hem till Mick till slut, drog i oss några folköl och sov tillräckligt gott och vaknade snart igen.

Någon av dagarna kom brandsnubbarna tillbaka för att Johan bad dem. De var på bättre humör och smakade dödssås och tog emot och delade ut visitkort. Nu gillar jag dem bättre.

På lördagmorgonen for Mick och Johan iväg och jag och Siri gjorde oss i ordning så fort vi kunde, traskade iväg till spårvagnen och åkte. Jag vet inte om det var någons fel, men det händer att Siri, den diabetikern, glömmer sitt insulin lite varstans och då och då. Jag vet ju om det och borde åtminstone jämt ha det i åtanke, men icke. Vi hann så långt som till Brunnstorget innan vi var tvungna att vända om och eftersom vi båda satt med SMS-biljetter på Siris mobil kunde inte ens jag fortsätta. Dessutom hade jag inte gärna lämnat Siri när hon är i det läget att hon behöver insulin, men inget har. När vi åter var vi Brunnstorget ringde Johan och var mer eller mindre fly förbannad och jag tror att vi fick göra rent grillarna, det första vi fick göra, som straffkommendering. Vi gjorde det bra!

Johan tog mig och Siri åt sidan och sa att ”säger vi tio så är det tio som gäller” och jag tyckte att det var larvigt, eftersom att vi inte hade kommit en timma sent för att vi ville. Siri levde ju så allt var väl frid och fröjd? Men ja, sa vi och så kramades vi alla tre. Det vet jag inte varför vi gjorde, men det kanske kan ha varit ett sätt att säga ”no hard feelings”... ”längre” eller jag vet inte. Sedan hade vi i alla fall bara roligt.

Många paxar, men många bättre än andra och jag åt inget annat än chiligryta. Närmare tretiden började det trilla in mer folk, vi fick mer att göra och några känguruburgare senare spelade In Flames. Jag frågade Sweden Rock-grabbarna Mike, Micky och Jens vad klockan var och de svarade ”tjugo i”. Vad är det för svar? Tjugo i elva, vilket betydde att vi haft rush i åtta timmar.

Jag varken gillar eller gillar inte In Flames, bryr mig snarare inte alls, men andra och sista dagen på Metaltown 2010 älskade jag dem helhjärtat för äntligen fick vi alla sätta oss ned och andas. Mick drog ett par bloss av Nevilles cigg och berättade sedan att det var första gången han rökt på sex år.

Så jag tänkte ta med mig Siri till öltältet och berättade för Mick om mina planer. Han tyckte det lät som en god idé och lät mig gå, men hejdade mig och sa att det till och med var en order varpå jag sa åt honom att i sådana fall fick han faktiskt lov att betala ölen. Det gjorde han! Bra kökschef! Bra chef!

En pax sa åt mig att vänta vid ingången till öltältet, där jag och Siri stod och språkade med en vakt, medan han gick för att köpa öl och det tänkte jag verkligen göra för det var en skitjävlabra pax. Sen gick jag. Smart tjej.

Vi handlar alltid något att äta och folköl på 7-Eleven på Shellmacken. Herrn som arbetar där pratar för jävla roligt och ser ut att vara utan livsglädje helt och hållet. Det är kanske inte så roligt, men roligt är att det är en mack utan bensin. Så vi gick dit även idag och vi hade så roligt att vi höll på att dö lite, men inte bara åt den stackarn utan även åt Mick och hans stelopererade höft. Jag lovar att även han skrattade. Siri och jag hade så ont i fötterna och tog oss därför fram så skevt att Mick till och med lade in ett ”ni går värre än jag” och så skrattade vi igen fast inte så att vi drog, men grät. Väl hos Mick somnade Siri innan hon hunnit lägga sig ned och jag och Mick satt och drack öl och pratade tills klockan fem då Mick gick och satte sig i sin säng för att räkna pengar och jag lade mig för att sova. Jag kunde inte somna. Jag hörde sedlar dras mot sedlar i alla fall en halvtimma. Och så var vi uppe klockan åtta.

Ungefär förbjudet

2010-06-25T13:03:00.003+02:00

Det vet väl jag att man inte får vilja äta frukost på en sunkig snabbmatsrestaurang när man har fri tillgång till en hur jävla deliciös chiligryta som helst. Med chipotle, choklad och öl!

Säsongstart!

2010-06-25T12:56:00.008+02:00

Johan väckte Mick per telefon och kom snart med frukost till mig och Siri. Mackor, yoggi, juice, ost och räkost. Sen drog de medan jag och Siri hade planer på att göra en räd på stan. En räd efter varsin hatt och kanske en till Neville. Vi hittade en stängd butik, som bland annat sålde hattar men inte när de har stängt, på Kungsgatan mitt emot Pizza Hut. Inte exakt, bara på ett ungefär. Klockan var halv tio och de skulle öppna tio. Det var då Siri och jag kom på en strålande idé. Vi äter frukost på en sunkig snabbmatsrestaurang nu och äter våra mackor sedan så kan vi slita på jobbet längre och utan att behöva riskera att dö. En sunkig snabbmatsrestaurang skulle också öppna tio. Jävla stad, men det var väl lika bra. Vi satt i solen utanför domkyrkan och åt mackorna som Johan köpt oss, drack yoggi och pratade bort tjugoåtta minuter. Därefter skyndade vi, fast tyst, in i kyrkan och tände varsit ljus för några döda.

En minut över tio stod vi utanför denna butik och tittade så stressande vi kunde på dem som arbetade där inne, men ännu inte hade låtit öppna dörrarna. Det föll sig inte bättre än så att SMS-biljetterna vi hade bara skulle räcka i ca 15 minuter till och vi visste inte ens hur vi skulle ta oss därifrån vi var till Frihamnen. Så vi kutade in och de anställda karlarna skrattade och frågade om vi hade bråttom. Dum fråga. Siri hittade genast en bra hatt som man inte såg att det stod Corona på, men alla hattar jag provade var gigantiska i jämförelse med petita huvud. Efter mer stress hittade vi till slut en hatt som skulle kunna fungera, men jag ville inte åka till festivalen förrän jag köpt mig en sheriff-stjärna. Buttericks låg nära. In, ut och så försökte en herre lura oss att vi skulle behöva resa först till Centralstation för att därifrån ta femman när femman gick där vi redan stod. Typiskt, men den lätta gick vi inte på!

Vi var på området vid 11, fixade kiosken och skyltar och gav Neville en hatt, jag glömde skriva att vi hittade och köpte. Anders var ute och körde bilen, handlade allt det där vi glömt och kom inte tillbaka på ett bra tag. Så där stod Mick, Johan, Siri, jag, Marie och Neville knappt redo.

Allt gick bra. Idioter kom och smakade dödssås, höll masken tills det kom till Sweden Rock-tältet som vi hade till höger om man stod där vi stod. Där hade de en nära döden-upplevelse och det tyckte väl vi var rätt åt dem. Andra kom och smakade dödssås eller mer precist Shot to hell, höll med om att det var starkt, men såg ut att vilja ha mer. Nya kunder?

Vi hade några mindre rusher mellan spelningarna, men det var egentligen ingen stressig dag. Eftersom att folket kom och skulle handla just mellan spelningarna så missade inte jag varken The Specials, Flogging Molly eller Dropkick Murphy's, även om jag bara såg mycket lite av Flogging Molly, det enda av dem tre banden som jag sett hur många gånger som helst. Specials och Dropkick spelade på den så kallade röda scenen eller vad som helst och den hade vi utsikt över från vårt tält.

Vi träffade många hur roliga människor som helst och fler skulle vi träffa. Karlarna som gick runt och inspekterade hur brandsäkert alla förvarade sin gas blev mäkta imponerade när de såg Mick och Johans konstruktion med låda och allt vad det var. Smaka dödssås ville de dock inte.

Howlin' Pelle kom och frågade om någon särskild sås, vi inte hade. Och inte hade vi såser till salu heller, men stundtals är Mick så givmild. Såser säljer vi ju vanligen bara i butiken. De är med som smakprover eller till maten på vår festivalturné.

När folk började bli tillsagda att gå hem, sprang jag och Siri runt och gav bort all mat vi hade kvar. Mest var det baby back ribs, men även några jerkspett. De flesta gav oss sin skeptiska min, men det är alltid tacksamt och fråga punkare om de vill ha något gratis. Aldrig sett en sådan glad kille. Några av ordningsvakterna tog sig en smakbit och berättade sedan hur gott det var för dem som sa att de inte kunde äta på jobbet eller att de redan ätit plastpizza. Den var uppenbarligen gratis och för inga pengar i världen kan man ju trycka i sig vad som helst...

Jag och Mick tänkte återigen ta en folköl hos honom i Majorna, men jag hann nog bara med en och en halv klunk innan jag föll i sömn. Innan det hann vi nog konstatera att upplägget var bra: Siri, Neville och jag i fronten, Johan och Marie i köket och Mick som en liten alltiallo på sidan, som egentligen bara täcker upp där och fixar det som behövs. Skitjävla bra dag.

Inför WCR, Metaltown & Pier Pressure

2010-06-24T18:08:00.006+02:00

Onsdagen den 16e juni tog jag ett Intercitytåg från Stockholm och jag var övertygad om att jag inte skulle klara mig hela vägen till Göteborg. Att sitta där bredvid olika främlingar som klev av och på, på och av, medan jag skiftade mellan att lösa korsord eller spela Quadra Pop till att läsa Long John Silver av Björn Larsson eller bara lyssna på Knekta Kungar och titta ut genom någon annnas fönster, var något av det absolut mest tråkiga jag utsatt mig för under mitt liv. Jag SMS:ade Mick och skrev att jag skulle dö tristessdöden och att det inte fanns mycket att göra åt den saken. Till slut var jag framme.

Direkt såg jag folk jag anade eller visste skulle besöka West Coast Riot kommande dag och de var alla på väg någonstans, men jag skulle först ringa Mick. Ingen egentligen anledning, ville bara veta var jag skulle ta vägen.

Allt han sa var obegripligt. Jag förstod att han var på festivalområdet och snickrade, men hur jag skulle ta mig dit kunde han inte förklara. Sådan tur var fick jag prata med Fredrik, en liten sparv som därefter skötte butiken medan vi stod i Frihamnen. Han förklarade, jag tog en spårvagn och så mötte jag snart honom och Neville. Neville jobbade också med oss de här tre festivalerna. Han kunde inte stanna och snacka. Han hade bråttom, skulle köpa öl. Vi drack den, vi jobbade, vi åkte till butiken.

Siri kom från Italien samma dag, landade på Skavsta flygplats, åkte hem, packade om, åkte till Stockholm Central och tog ett X2000 till Göteborg. Hon ringde mig och sa att hon snart skulle dö, så tråkigt var det att åka tåg ensam. Hon skulle bara veta hur mycket längre jag satt på mitt tåg. Tjugo över elva anlände Siri andra sidan Sverige.

Efter att jag stått i butiken och packat så många känguruburgare i frysar att frysarna knappt gick att stänga, åkte vi med andra frysar och några kylar tillbaka till festivalområdet. Mötte Siri, kramades. Skrek som flickor. Typiskt. Vi ordnade med det sista, vad det nu var och märkte att allt började gå riktigt långsamt, men hittills hade vi i alla fall bra väder. Inte heller hade vi en tanke på att det skulle kunna komma att förändras.

Innan vi gick och lade oss (vi bor hos Mick när vi är i GBG) drack jag och Mick varsin folköl. Siri åt väl godis och tog insulin eller något.

Intro

2010-06-24T17:40:00.005+02:00

Jag, ni kan kalla mig Maya, bloggar om vad jag kan. Extreme Food åker och säljer mat på festivaler i sommar igen och ni ska få läsa så mycket ni vill om det. Även annan info kan förekomma.

Det är på Micks initiativ jag tagit på mig ansvaret för den här bloggen... kan man säga. Och det är sant. Jag har hittat på alltihop själv. Tanken är egentligen inte att nyttja den blogg Extreme Food redan har, det kommer bara på köpet. Jag har ju bara tagit på mig det här för att jag själv ska kunna sitta och läsa om hur roligt jag och Siri har haft på de festivaler vi arbetat tillsammans med Extreme Food för roligt tänker vi ha och har redan haft, tänka sig. Inplanerade festivaler är West Coast Riot, Metaltown och Pier Pressure som redan varit. Utöver dem är det Hultsfreds- och Arvikafestivalen i juli plus Göteborgskalaset i augusti. Information om var ni hittar oss hittar ni här till höger.

Min personliga åsikt är att en blogg ska vara lite som en dokusåpa och därför har jag även tänkt dela med mig av hemligheter, men bara små och obetydliga. Vi måste hålla masken, vi också. Även när vi äter dödssås.

Siri har med sig kameran på mången utflykt så förhoppningsvis och -modligen kommer det även upp bilder här så småningom. Bilder i långa banor om jag får bestämma. Sådär så att alla får vara med på ett hörn. Annars hamnar väl i en hög på Facebook i alla fall.

Så nu är ni med och underrättade? Jag och Siri lärde känna gubbarna på Arvikafestivalen 2009 och det är ingen kort historia, så jag väljer att spara den till ett annat tillfälle. Kanske när vi ses på varsin sida av disken för det hoppas jag att vi gör om du inte är ytterst bedrövlig.

Nu börjar vi, tycker jag!